Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vin-namnen i Medelpad och Ångermanland

/
  • Maland är en gammal ort. Här görs arkeologiska utgrävningar från Umeå universitet.
  • Maland är åter en ort som många talar om på grund av den planerade logistikparken i Petersviksområdet.
  • Vävland - ett urgammalt ortnman med slingrig historia.

Språkkännaren Håkan Roos gräver efter våra ortnamns rötter ända nere i forntiden.

Annons

Köja, Fiskja, Knäfta, Folkja, Gräta, Knäppa, Mäja, Äskja, Följa, Väja, Tävra, Hämra (2 st) och Hjälta (3 st) i Ångermanland och Knävland, Hjältan, Edsta, Svala, Filla, Maland och Vävland i Medelpad och är en alldeles speciell typ av namn på orter i landskapens äldsta bosättningsbygder.

I den mån man har tillräckligt gamla dokument och i den mån man känner till det gamla ordförrådet visar sig namnen i huvudsak vara naturbeskrivande. Köja kan komma av ett ord för sumpmark; Fiskja kommer av fiske; Knäfta kan komma av knatt ’bergspets’; Folkja kommer av ordet folk; Gräta av griót ’sten’ eller av gråta i någon betydelse; Knäppa kommer av knäppa, knapp, som terrängbeskrivning; Mäja kan komma av mad, ’sank ängsmark’; Äskja kan komma av äske ’med ask bevuxet ställe’ eller äskja ’litet skrin’, ’ask’; Följa kan komma av föl eller fåle eller ett ånamn Fylia; Väja kan komma av vad eller väg; Tävra kan komma av tafn ’blodigt offer’; Hämra kommer av hamar ’bergshöjd’; Hjältan och Hjälta anses komma av ett ånamn Galt-; Knävland kan komma av ett bäcknamn; Edsta kan komma ett ånamn Ast – byn ligger vid två vattendrag; Svala kan innehålla svala, sval eller svale; Maland kan komma av mal ’grovt grus’ eller male ’anhopning av grus’ – medan Filla och Vävland har oklara betydelsebakgrunder. (Se Torsten Bucht, Till frågan om vin-namn i Ångermanland, Namn och Bygd (1944) och Valter Jansson, Nordiska vin-namn, en ortnamnstyp och dess historia (1951)).

Namnen har en annan sak gemensam som är betydelsefull för förståelsen av skeenden i förhistorien. De tillhör den först förekommande typen sammansatt namn med efterleden vin, i betydelsen betesäng. De sena namnformerna i de tidigaste dokumenten är bara hjälpligt avslöjande. Att fastställa de ursprungliga namnformerna låter sig inte så lätt göras: Det urnordiska winiu har förenklats till vini, vin och vidare. Av denna vin eller liknande finns nu beroende på språkutvecklingen inte mycket kvar – ändelserna -an, -a och nasalering och i de flesta namnen i-omljud (a, u, o blir ä, y, ö) i första namnleden. Förändringar i en del namn beror på anslutningar till andra typer namn.

Ett helt nytt inslag i namnforskningen är antagandet att vin kommer av vinna i betydelsen arbeta, som resultat av arbete, till exempel en betesäng.

Namnen på betesmarkerna överfördes med tiden till gårdar, byar och socknar samtidigt som betydelserna förlorades. De förekommer i några tusental i Skandinavien – men inte överallt. Spridningsområdet under lång produktiv tid – från tiden kring Kr. f. fram till vikingatiden – var den Skandinaviska hästskon från Västergötland, Bohuslän, utefter de norska kustlandskapen upp till Tröndelag och till Jämtland, Ångermanland och Medelpad. I detta område utbredde sig även Hov-namnen och -heim-namnen.

De typiskt västergötska nutida vin-namnen är t ex Gäsene, Kälvene (med gås, kalv) medan de mellannorrländska inte ligger ursprungsformerna så nära. I Norge lever några mera ursprungliga namnformer som Granvin, Holvin kvar. Nästan utan undantag har namnen tvåstavighetsaccent. Det gäller också det norska Bergen – en stor ort med ett litet vin-namnsursprung.

På 1700-1800-talen förefaller de mellanskandinaviska vin-namnen märkligt ha anpassats till de tvåstaviga kortstaviga maskulinerna – som hage, sele, näve, mage, lake, hare i deras folkmålsformer och tillhörande böjningssystem – med bestämd grundform -an och bestämd dativform -a. De mellanskandinaviska och i synnerhet de jämska folkmålens länge kvarlevande kasussystem har därmed haft betydelse för vin-namnens former på ett sätt som namnforskningen har förbisett.

Med vin-namnens egenartade sammansättningsformer har fram till nutid ortnamn som Hjältansbodarna, Hjältansmyran, Hjältansbäcken, Hjältansmyren, Hjältanstorp, Svalanslägden, Folkjansberget, Folkjansbodarna, Folkjansskogen, Grätansbodarna, Grätanssundet och Mäjansbodarna varit hävdade – på samma sätt som de jämtska namnen, som dock i den officiella namnhanteringen har fått sammansättningsformer med ändelsen -a. Även andra ortnamnstyper med ändelse -a och -an har numera sammansättningsform med ändelse -ans. De olika namntypernas samma ändelse för sammansättning kan ha varit ömsesidigt mönsterbildande. Sammansättningsformerna för de övriga nämnda vin-namnen har på olika sätt förlorat sin närhet till ursprungsnamnen.

De till vin-namnen hörande egenartade inbyggarnamnen som de ångermanländska vilka enklast kan skrivas köjanrsa, folkjanrsa, grätanrsa, knäppanrsa, mäjanrsa, äskjanrsa och följanrsa och hjältanrsa liksom de jämtska grytansan, hölansan, knyttansan, kövransan, ristansan och ösansan förekommer också ända in i vår tid. Vin-namngruppen är språkligt väl sammanhållen.

De till sina betydelseinnehåll svårförståeliga vin-namnen uppträder genom historien i folkmålen och i svensk förvaltning i mycket skiftande former. Flera namn har man i någon betydelsemening velat förbättra med stavningsförändringar och omtolkningar. De officiella namnformerna ligger en avsevärd bit ifrån de traditionella namnformerna, i synnerhet Knävland, Edsta, Maland och Vävland med nutida svenskt bokstavsläsningsuttal. Bakom den skriftliga namnhanteringen genom tiderna ligger Lantmäteriet och dess föregångare och andra företrädare för svensk förvaltning men kanske inte uteslutande. Lokalbefolkningen har själv alltid velat ha aktningsvärda och meningsfulla namn på sina bygder och hemorter – kosta vad det kosta vill med avseende på tradition och namnhistoria.

Att ändra officiella ortnamn inom Lantmäteriets alltför sällan ifrågasatta ortnamnshantering är inte omöjligt men är en lång process där slutligen Kammarkollegiet avgör. Vad ska till politiskt för att man ska vilja restaurera de mellannorrländska vin-namnen i det sällsamma skandinaviska nätverket av en märkvärdig ortnamnstyp?

Läs mer om ortnamn: Forskaren Eva Nyman om ortnamn i Medelpad

Mer läsning

Annons