Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Viktigt att frågan ställs: När blev Ångermanland en del av riket?

Annons
Viktigt att frågan ställs: När blev Ångermanland en del av riket?

Debatt

Den 2 april skrev Per Näsström om när Ångermanland blev en del av Sverige. Den 12 april genmälde Bo G Hall och konstaterade att det är fåfängt att söka en tidpunkt för detta. Här replikerar Per Näsström.



Tvärtemot Bo G Hall anser jag att frågeställningen är viktig eftersom det bidrar till ökad kunskap om Ångermanlands historia.

Jag tycker att Halls inlägg var välkommet och hoppas att fler har synpunkter. Eftersom Bo G Hall övertolkar mina åsikter och skjuter över målet, vill jag kommentera inlägget och ställa några frågor. Kan verkligen en nyligen avliden man hur framstående han än har varit anses täcka hela forskningsläget idag? Det är väl att nedvärdera "västgötaskolan", som just visat upp en intressant utställning på Länsmuseet! Vad ger orden "svears och göters konung" samt Götiska förbundet för budskap?

Det fanns under äldre järnålder 0-600 e. Kr. ett mellannorrländskt bondesamhälle. (Se "Länkar till vår forntid", sid167, artikel av fil.dr Per H Ramqvist, Umeå universitet samt "Norrlands forntid" skriven av Evert Baudou, sid. 115, kapitlet om Bondesamhället i Mellannorrland). Det sträckte sig från södra Västerbotten ner till Hälsingland. Intressant är att just inom det området och i Tröndelagen finns idag namn som Lövånger, Ångermanland och Njutånger. Namnen saknas helt i övriga Sverige. Baudou redogör också för den tydliga norska inverkan som finns inom området. I Hälsinglands museum dokumenteras det norska inflytandet på landskapet. Albert Viksten skaldade: "Långt innan riket var fogat till ett, de nämndes som Vikens folk och Viken var Angur på tidens språk." Viksten talar självklart om Ångermanälvens mynningsvik Någon tanke på den sydnorska viken som sträcker in Oslofjorden där några av Nordens mest kända vikingar bodde (Gokstadsskeppet) har aldrig Viksten haft. Jag har aldrig haft en tanke åt den vik Bo G Hall talar om. Ordet angur och dess anknytning är det viktiga.

Nere i Uppland och Mälardalen liksom i Västergötland fanns motsvarande samhällsbildningar som i Mellannorrland. Början till svearnas rike brukar anges till 400-talet. Svearna var ett krigiskt släkte som ofta drog ut på krigståg. I Vendels socken i Uppland har man hittat "riddarutrustningar" från 600-talet som de hade när de drog ut i krig. De lade allt större områden under sig och vi vet att år 900 var Hälsingland som då även innefattade Medelpad en del av Sverige. Allt tillgängligt kartmaterial visar en skarp gräns mot Ångermanland. Att svearna ville expandera söderut är helt klart liksom att det fanns ett fungerande samhälle i Götaland. Rätt stora kulturskillnader märks i områdena, svearna övergick sent till kristendomen och Upplands stormän var hårt knutna till hednakulten.



Att hårda strider föregick ett gemensamt rike är uppenbart och strider fortsatte hela medeltiden. I Västergötland har man ju grävt fram något som tycks vara massgravar. Där har man hittat delar av seldon med utförande lika det i Högom. Det har tolkats så att soldater från Hälsingland var med vid ett slag i Västergötland. Att Uppland blev centrum i Sverige beror mycket på att påven i Rom år 1164 inrättade ett ärkebiskopsdöme med säte i Gamla Uppsala samt på den Erik som helgonförklarades. (Tänk på ordet Eriksgata.) Segraren skriver historien och bestämmer varifrån riket skall styras. Den mycket blodiga maktkampen med en mångfald kungamord vann till slut "svearna". Detta är "dagens forskningsläge" för mig, en uppfattning jag tror att har stort stöd. Lägg därtill "konungen, den av Gud smorde" så stämmer det bra med den europeiska historien.

Någon avgörande betydelse fäster jag inte vid slaget vid Skarpudden. Den primära tolkningen kommer från professor Nils Ahnlund och plats och tidpunkt stämmer bra. Att man inte kan bygga upp historien med hjälp av dessa kväden är självklart. Dessa kväden har ju dock viss verklighetsbakgrund och Ångermanland tillhörde definitivt den kulturkrets varifrån skrivaren kom. Dessutom tycker jag att det är logiskt att ett självständigt landskap inte frivilligt underkastar sig nya herrar.

"Medeltidens ABC" tillhör definitivt inte de böcker jag skulle läsa om jag ville ha en djupare kännedom om kyrkliga förhållandena i Mellannorrland. När jag skrev om kastaler tänkte jag i först hand på den stenkyrka i Styrnäs som revs 1850. Uppgifter om den som försvarskyrka finns på många håll, minst tio. Jag nöjer med att hänvisa till "Medeltid i Ådalen", som jag nämnde om i min artikel.

Kyrkan i Styrnäs byggdes om flera gånger. Den hade först en kastal, senare uppfördes ytterligare ett torn. Flera uppgifter finns om skottgluggar mot älven i denna kyrka bland annat av H¸lphers som även angav att det under golvet har funnits en krutkällare. Puktörne, då chef vid länsmuseet, hävdade 1990 att kastalen ursprungligen varit fristående. Kastaler skall också funnits på kyrkorna i Brunflo och Sunne i Jämtland. Beträffande träkyrkor hänvisar jag till Leif Grundberg där han uttalar att när de första stenkyrkorna byggdes i Ådalen hade redan 5-10 kristna generationer begravts i Björned.

Religionsforskare har angett att det tar tvåhundra år från missionering till det en församling är så pass stabil att den kan verka som en enhet (bygga sockenkyrkor). Ser man på tiden för stenkyrkornas byggande så måste de första kristna Ångermanland funnits på 1000-talet vilket stämmer med gravfynd. Vid den tiden var hedendom djup i gamla Uppsala. Ångermanland har påverkats från alla fyra väderstrecken. Vid kristnandet var inflytandet från Tröndelagen störst. Några århundraden senare dominerade folk från Uppland. När präster och munkar kom till Ådalen mötte de en kristen bygd som de tog över. Därför kunde stenkyrkor byggas och medel insamlas till byggandet av domkyrkan i Uppsala. Det kommer aldrig att hålla i längden att hävda att Ådalens stenkyrkor byggdes i hednabygd. På många håll i Sverige finns berättelser om hur de första prästerna slogs ihjäl. Vilken logik finns det i att hävda att i Ångermanland byggde hedningar kyrkor och köpte avlatsbrev för att bygga Uppsala domkyrka? Hos påven i Rom finns handlingar som visar hur ärkebiskoparna i Trondheim och Uppsala båda hävdar sig ha rätt till Ångermanland. Det visar tydligt tecken på sambandet västerut. Men att hävda att Ångermanlands utvecklats av norrmän har aldrig storsvenskarna tyckt om. För att vi skall komma närmare sanningen behövs forskning och vi skall vara mycket källkritiska

Per Näsström

Mer läsning

Annons