Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Vi tror att vi står över allt" – konstnärligt äkta par närmar sig naturen från varsitt håll

/

Naturen är spelplanen när det konstnärliga äkta paret Carina Marklund och Carl Thorheim ställer ut på Härnösands konsthall. Men frågan är om man kan skildra natur utifrån två mer disparata förhållningssätt.

Annons

Nature morte.

Det franska uttrycket för stilleben, som i ordagrann översättning betyder "död natur", kommer för mig när jag vandrar genom Carl Anders Thorheims blänkande exakta berättelser av färg och form. Konstverken är stiliserade till smärtgränsen, kontrollen av färger och former är total; ett imponerande konsekvent konstnärskap drivet till sin spets.

Systematiskt, i lager på lager av vinylfärg, penseldrag för penseldrag, formar han sina bilder där människofigurer ibland placerats ut i naturen. Formspråket är stiliserat på ett sätt som för tanken till varnings- eller påbudsskyltar; inte så enkla som "övergångsställe" eller "stopp" utan med mer komplexa budskap som "här är platsen med lite vatten och grönska, stenar och stubbar, där du kan sitta hopkrupen vid lägerelden i den kolsvarta natten tillsammans med en vän".

Mättnaden, färgernas klarhet, uppstår när upp till trettio lager av en och samma nyans läggs på varandra. Det kräver ett tålamod, en precision och en stor omsorg om färgen i sig. Den högblanka, lackerade ytan förstärker intrycket av renhet och enkelhet – två av ledorden han själv anger.

Att våga välja. Att våga vara tydlig.

"Bakom det synliga, synliggjorda, ligger massor av möjliga (bortvalda) möjligheter. Att synliggöra är att välja bort. Det synliggjorda blir en tidskapsel. En form av tid. Måleriet är tid", skriver han i sin programförklaring.

Carina Marklunds tid är av det mer synliga slaget. Bara de handbroderade inslagen har tagit hundratals timmar i anspråk; tid som de tusentals omsorgsfulla stygnen vittnar om.

Själva konsten, starkt animistisk och organisk, kunde knappast skilja sig mer från medutställarens. Där Carl Anders Thorheim håller upp en avvisande och ogenomtränglig yta av hårdblank färg bjuder Carina Marklund in alla sinnen; det är jättelika screentryck på mjukt chokladbrun eller midnattsblå sammet, en svävande jätterocka som simmar genom galleriets lufthav eller ett jättelikt stim av självlysande djuphavsmaneter som svävar ovanför och omkring en pojke som blickar uppåt i förundran. Samma hav finns ju i honom, samma vatten, samma sälta – samma liv.

I ett sammetsblått djup står en flicka i lysande röd tröja, omgiven av maneter och omsorgsfullt broderade fiskar i guld och turkos. Havet är ett märkligt, fortfarande outforskat, universum, befolkat av de mest förunderliga varelser; sjöhästarnas vackra släkting flikfisken skulpterar vattnet med sina dramatiskt draperade fenflikar. Flickan bär även hon på en inre rymd – regnet, pärlmusslans skimrande skatt, trädens djupt rotade hemligheter.

– Jag tänker cirkulärt, att allt hänger samman. Hav, land och himmel, det ena kan inte existera utan det andra, säger Carina Marklund.

– Vi tror att vi står över allt. När vi i själva verket är inneslutna av allt, en del av allt, och måste vara väldigt rädda om det.

Hon återkommer ofta till havet. Flikfiskarna stiger fram ur djuphavsdunklet, klumpfiskarnas jättehuvuden sitter uppsatta på väggen liksom det associationsrika och organiska myller av tryckta, utklippta, färgade och broderade djur och växter som upptar en annan vägg. Ugglor möter bläckfiskar flyger över solrosor pratar med svampar överraskas av paraplyer och sensuellt utslagna blommor som skuggar ett liten ensamt fyrtorn.

Förtingligade, fästa direkt på väggen som flanellografens frestande bilder, vill man inget annat än flytta runt dem, skapa nya flockar, nya mönster, nya associationer. Det är en allvarsamt, lekfullt och högst existentiell formulering av den stora gåtan som är – själva livet.

* * *

För fler kulturnyheter varje dag: Följ kulturredaktör Katarina Östholm på facebook:

Läs mer kultur och hitta alla artiklar på vår hemsida

Mer läsning

Annons