Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem är egentligen den där Aron Persson?

/

För tredje året i rad är det återigen dags för Höga Kusten teaterförening att äntra utomhusscenen i Skule. Med Bo R Holmberg i spetsen har pjäsen ännu en nypremiär. Och frågan kvarstår: Vem f-n är Aron Persson?
– I den här pjäsen finns allt – dramatik, komik och bra musik, säger Robert Sandström, ordförande i teaterföreningen.

Annons

Året är 1963. I en fiktiv by vid älven i Ådalen lever byborna tillsammans. I byn finns hemmafruar, torpare, säsongsarbetare och en storbonde.

Det är fruntimmersvecka och därmed dags för skörd. Trots att det, som på så många andra ställen, finns klasskillnader i byn finns där också en gemenskap – man tar hand om varandra.

Vissa av barnen är på väg att bli vuxna och känner en allt mer påtaglig längtan att lämna byn och för att uppfylla sina drömmar. De sitter och ser hur en bil kommer åkandes. Ut ur bilen kliver en man i cowboyboots, han söker någon vid namn Aron Persson.

I dramakomedin spelar Bo R Holmberg en alkoholiserad sorteringsarbetare på Sandslån, som på grund av olika skäl är nedgången. Även fast de alkoholiserade arbetarna oftast är överallt närvarande och ingenstans önskvärda, visar människorna i den lilla byn att alla hör ihop.

– Förr hamnade de gamla på ålderdomshem som låg på samma ställe som de växt upp på. Idag ser det inte riktigt ut så. Byborna tog hand om alkoholister och senila på ett annat sätt än idag. Det var en annan typ av samhälle, på både gott och ont, säger manusförfattaren Bo R Holmberg.

Holmbergs tre barnbarn Edit, Hedvig och Tora är alla med i teaterföreställningen. Trots deras unga ålder är det ingen tvekan om vad som är det bästa med teatern.

– Jag tycker att det är roligast att få träffa alla som är med, säger Hedvig.

Hon får medhåll från storasyster Edit.

– Det bästa med det här är att det är så kul!

För många av skådespelarna har föreställningen blivit något av en tradition inför semestern. I ensemblen går det att finna flera släktband och i flera fall hela familjer.

– Både min man, min dotter, mitt barnbarn och mitt bonusbarnbarn är med i teatern. Det är det bästa med det här, att träffa och få umgås med alla teaterkompisar, säger Kaija Lundgren.

Genrepet inför premiären var inte helt felfritt, men det sägs ju att ett dåligt genrep innebär en lyckad premiär. Kaija Lundgrens dotter Linn Bodin är inne på samma spår.

– Det här känns tryggt och bra! Ett genrep ska inte gå helt hundra. Då slappnar man av för mycket, så det är bra att vara på tå. Vi spelar som bäst när det är publik och vi är ett sammansvetsat gäng, så det här ror vi i land, säger Linn Bodin.

Att det är tredje gången pjäsen spelas upp har inte inneburit mindre träning. Några skådespelare har bytts ut och vissa ändringar har gjorts i manus. Bland annat har det tillkommit nya låttexter.

– Vi är lite trötta, men nu vill vi bara spela, säger pjäsens regissör Gunvor Jonsson.

Annons