Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trångt i sängen

Jag gillar att vara ensam hemma.

Annons

Huset blir tyst. Tanken, som studsat som en stressad sommarfluga mot skallbenets välvda tak, hittar plötsligt ut och fladdrar lyckligt runt i tystnaden och stillheten.

Konsten att göra ingenting, ensam, är definitivt underskattad.

Att sova själv i en dubbelsäng är inte heller så dumt. Det är ett gyllene tillfälle att breda ut sig som en sjöstjärna i tio timmar, under tjocka lager filtar, och vakna med en spänst som skulle göra Rudolf Nurejev grön av avund.

Om det inte vore för de sex sängälskarna.

Mumin, Boris, Hedvig, Othello, Naala och Vilgot kan vara osynliga större delen av dagen. Men när kvällen är inne och lamporna släcks kommer de tassande från alla håll. De sträcker på sig, gäspar med Friskiesdoftande andedräkt, och väntar på att sovrumsdörren ska öppnas.

Så sjöstjärnedrömmen blir sällan sann. Det blir oftast till att sova tillsammans med en hög osorterade djur i blandade färger. Det privata sängutrymmet minimeras till ett vådligt balanserande på den decimeter sängkant som till äventyrs blir över.

Många gillar inte att ha djur i sängen. Det gör jag. Det är så oemotståndligt med alla dessa spinnande och snusande små liv. Varmt och skönt blir det också, speciellt framåt morgonkvisten när nattkylan börjar tränga in i huset.

Hur så små djur kan breda ut sig så mycket är en gåta. Å andra sidan genererar de lika mycket värme som ett mindre kärnkraftverk så det jämnar ut sig. Och tänk vilket underverk det gör för gikten!

Jag har aldrig haft några problem med gikt. Ischias, kräfta och gallsten har jag också förskonats från. Däremot drabbas jag ofta av elchocker.

Katter genererar nämligen strömmar av statisk elektricitet och det kan slå ljusbågar mellan mig och tv:n om jag har fler än en katt i knäet. I går frågade grannarna om jag ofta brukar stå och svetsa inomhus.

Och allt blir liksom luddigt. Ibland är hårtäcket så tjockt att man blir osäker på om det är det nya överkastet i fuskpäls eller om det är påslakanen från i julas som behöver dammsugas.

Tja. Har man skaffat sig djur så är det väl meningen att man skall vara med dem också, tänker jag och spottar ut en hårtuss som fastnat mellan tänderna.

Skulle hästarna bara få plats i sängen skulle de sannolikt också sova där.

Men de har ju så svårt för trappor.

Katarina Östholm

Mer läsning

Annons