Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tove Janssons många ansikten

/
  • I år skulle Tove Jansson ha fyllt 100 år.H ennes liv och verk uppmärksammas bland annat i en stor utställning på Ateneum i Helsingfors och i boken
  • I kaminvärmen. Skiss för

"Arbeta och älska" löd Tove Janssons valspråk. Ordningen var självklar: arbetet kom först, kärleken sedan. Fast allra lyckligast var hon när hon fick dela sitt skapande med den hon älskade.

I år är det 100 år sedan hon föddes - och det ska firas.

Annons

Hon är världsberömd och uppskattad av knytt i alla åldrar - men ändå förvånansvärt okänd för många i hemlandet Finland. Konsthistorikern Tuula Karjalainen, som skrivit biografin "Tove Jansson. Arbeta och älska", har mött två slentrianmässiga reaktioner när hon berättar om sin bok som ges ut lagom till 100-årsjubileet.

– Det första folk säger är "åh, hon var lesbisk" och sedan kommer "hon var Mumintrollens mamma". Det handlar inte om illvilja, utan om att de helt enkelt inte känner till så mycket om Tove.

Tove Marika Jansson, född den 9 augusti 1914 och död den 27 juni 2001, går inte att ringa in via förenklade beskrivningar av vare sig sexualitet eller livsverk. Tuula Karjalainen suckar lite när hon berättar att hon under arbetet med biografin insåg att det skulle ha gått att skriva minst fem lika tjocka böcker om författaren och konstnären.

– Hon hade så många ansikten - och hon var helt och hållet sig själv i dem alla.

Konsten fick Tove Jansson i sig redan med modersmjölken. Pappa Viktor "Faffan" Jansson var skulptör och mamma Signe "Ham" Hammarsten Jansson, illustratör och konstnär - Finlands första professionella frimärkstecknare.

Modern blev Toves första lärare och den allra viktigaste personen i hennes liv. Det är ingen hemlighet att den omvårdande och oändligt kärleksfulla Muminmamman, med den stora väskan fylld av livsnödvändigheter, är ett porträtt av Signe Hammarsten Jansson.

– De hade en symbiotisk relation, den mest positiva relationen i Toves liv. Hade inte Ham varit så klok, smart, varm och öppensinnad - en helt exceptionell person - kunde en sådan symbios ha varit olycklig. Nu tror jag faktiskt att det bara var underbart, säger Tuula Karjalainen.

Tove hatade skolan och bestämde sig tidigt för att bli konstnär. Som 15-åring debuterade hon med serien "Prickinas och Fabians äventyr, som publicerades i barntidningen Lunkentus. Ett år senare avbröt hon med föräldrarnas välsignelse skolgången och flyttade till Stockholm för att studera på Konstföreningens ritskola.

Men det var måleriet som blev hennes stora passion, också när hon blev känd över hela världen för böckerna och serierna om Muminfamiljen betraktade hon sig först och främst som målare.

– När hon var ung före kriget var hon på väg att bli en mycket, mycket bra målare, men sedan kom kriget och liksom bröt sönder något i hennes liv och karriär - precis som det gjorde med många andra i Finland. Efter det blev hon mer mainstream.

I sin förtvivlan över krigets fasor tog Tove Jansson sin tillflykt till Muminvärlden. Redan tidigt hade trollen figurerat i hennes teckningar - det första ritades troligen på familjens utedass i Pellinge och föreställde filosofen Immanuel Kant - i boken "Småtrollen och den stora översvämningen" 1945 fick de större djup och utrymme.

Men Mumintrollen höll också på att knäcka sin skapare. I början av 1950-talet skrev hon ett sjuårigt kontrakt med brittiska The Evening News om att teckna muminserier sex dagar i veckan. Sju år senare beskrev hon i ett uppsägningsbrev sitt liv med Mumintrollet som "ett mycket slitet äktenskap" och var helt inställd på att lämna sagovärlden för gott.

Ändå är det framför allt Tove Janssons teckningar som gör henne unik, menar Tuula Karjalainen.

– Hennes linjeföring är magisk. Det finns nästan inga andra som har den talangen att kunna säga så mycket med så pyttesmå förändringar av linjen. Hon är förstås också unik som författare, men några av böckerna är underbara och några är inte riktigt så underbara.

I hela sitt liv arbetade Tove Jansson hårt och målmedvetet. Men trots att hon i sitt motto lät arbetet komma före älskandet var kärleken en viktig del av hennes liv. Bland hennes stora passioner fanns både män och kvinnor, men mest harmoniskt och långvarigt var förhållandet till den sista livskamraten Tuulikki Pietilä - ömsint porträtterad som Too-ticki i Mumin-böckerna.

– Hon drömde alltid om att hitta en person, en älskad, som hon också kunde arbeta tillsammans med. Det kunde hon med Tuulikki Pietilä och man kan faktiskt säga att alla hennes stora kärlekar var en del av hennes arbetsliv.

Mer läsning

Annons