Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Selma - älskad och förälskad

Annons
Selma - älskad och förälskad

Böcker

Vivi Edström

Selma Lagerlöf - Livets vågspel

Natur& Kultur

Cirkapris: 297 kronor



Är det ämnet som är så fascinerande, en världsberömd människas liv från barndom till ålderdom och död? Eller är det författarens sätt att behandla ämnet som lockar till sträckläsning, trots att det handlar om nästan 600 sidor? Jag talar om den nyutkomna biografin Selma Lagerlöf. Livets vågspel och naturligtvis är det både och: Selma Lagerlöfs liv och författarskap är i sig ett fängslande stoff. I händerna på professor Vivi Edström, med bland annat tre tidigare böcker om Selma Lagerlöf bakom sig, blir det hela till en stor läsupplevelse.

Detta är inte den första biografin över Selma Lagerlöf. Men det är den bästa, den med stort B. En viktig anledning till detta är att källäget för föregångarna, Walter Berendsohn på 1920-talet, Elin Wägner på 1940-talet och Henrik Wivel på 1990-talet, var mindre fördelaktigt än för Vivi Edström. Hon har haft en uppsjö av forskning att luta sig mot, varav en hel del från det senaste decenniet. Hon har dessutom haft tillgång till alla de brev som blev tillgängliga femtio år efter Lagerlöfs död 1940. Och de är inte få: närmare 42.000 brev bidrar till att göra författarinnans liv till "en öppen bok", som Vivi Edström skriver; den så länge tämligen anonyma Selma Lagerlöf finns definitivt inte längre.

Bland dessa brev spelar de 3.300 till och från Sophie Elkan åren 1893-1921 en särskilt viktig roll. Det är något som understryks av att hennes namn förekommer på inte mindre än 200 av biografins sidor. Viktigare än detta kvantitetsmått är att det framför allt är dessa brev som ger Vivi Edström tillgång till en nyckel med vilken hon kan låsa upp en rad dörrar och passera de olika rum där bilder från olika tider exponeras: Det av seminaristen med den långa, oskuldsfulla flätan är en. Det av den milt leende sagotanten en annan - och den mest seglivade. Det av den strikta Mårbackaägarinnan i långkjol och plymhatt ytterligare en.

Det här innebär inte

att Vivi Edström nått fram till den absoluta sanningen om Selma Lagerlöf - om det nu skulle finnas en sådan. Men hennes "tappra försök att nå bakom fasaden och teckna hennes livstext", som Edström själv formulerar sitt syfte, har onekligen varit synnerligen framgångsrika. Tack vare henne har vi nu bilden av en mycket medveten författare, som minsann inte sitter och väntar på någon gudomlig inspiration utan skapar sin fantastiska karriär med hjälp av hårt, disciplinerat arbete vid skrivbordet efter omfattande förarbeten, inte sällan i form av resor. Att Vivi Edström vill visa fram en annan Selma understryks på sätt och vis av omslagets antitantporträtt: den österrikiske konstnären Oskar Kokoschkas expressionistiska teckning från 1917 av en oförställd och nyfiket spanande författarinna.

Selma Lagerlöf. Livets vågspel domineras av en analyserande genomgång av författarskapet men lämnar även plats - utan att någon skarp gränsdragning kan göras - åt en beskrivning av Selma Lagerlöfs liv vid sidan av detta. Beträffande det förstnämnda ägnar Vivi Edström det största utrymmet åt debutromanen Gösta Berlings saga (1891), som hon ser som ett paradigmskifte, en "revolt", i svensk litteraturhistoria och utnämner till vårt nationalepos.

Nästan lika många sidor ges åt Jerusalem I och II (1901-02), vars första del blev den stora genombrottsboken och ledde till att "hon blev nästan ihjälälskad, framför allt av lärarinnor och bibliotekarier". Hon hade skrivit sin första "folkbok". Några år senare kom en andra, Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige i två delar (1906-07). Det var ett beställningsarbete som tillsammans med Heidenstams Svenskarnas och deras hövdingar och Sven Hedins Från pol till pol skulle ersätta den vid den här tiden för sin tråkighet skarpt kritiserade Läsebok för folkskolan.

Också Nils Holgersson ägnas med rätta stort utrymme. Trots att den är en skolbok, men en mycket litterär sådan, och omstridd när den kom ut beträffande innehållet, får vi gång efter annan bevis på att den blivit "vår andes stämma i världen". Däremot tycker jag att Vivi Edström gärna hade kunnat ägna Kejsarn av Portugallien (1914) mer uppmärksamhet. Denna fängslande och flerbottnade tragikomiska far-dotterkonflikt, som författarinnan för resten föreslog förlaget att kalla "En svensk kung Lear", anses ju av många idag vara Lagerlöfs bästa bok.

När Vivi Edström redovisar sin läsning av dessa verk och av allt det andra, de övriga romanerna, legenderna, novellerna och självbiografierna, gör hon det med stor entusiasm och övertygande skicklighet i en positiv, ibland beundrande, anda. Men hon kan också inta en kritisk hållning. Nils Holgersson är, menar hon, "emellanåt förbålt tråkig". Och om Bannlyst (1918) heter det: "Själv kan jag inte komma över Lagerlöfs trista sätt att upplösa problematiken, den sippa kärleksskildringen, det salvelsefulla i avslutningens fredspredikan. Lotta Hedman står jag bara inte ut med."

I bilden av "en ny" Selma Lagerlöf finns några intressanta inslag med knytning till feminism. Någon agitator blev hon visserligen aldrig, men när hon i klassisk suffragettstil höll högtidstalet vid den stora internationella rösträttskongressen för kvinnor i Stockholm 1911, gjorde hon onekligen "kvinnosaken" en stor tjänst. En poäng hon tog i sammanhanget var att hon inte enbart talade i egenskap av berömd författarinna utan också som godsägare med cirka 80 anställda samtidigt - som hon saknade rösträtt!

Då Vivi Edström analyserar retoriken i talet - rubriken var "Hem och stat" - slås man av att flera formuleringar i mycket liknar dem som Per Albin Hansson kom att använda i sitt tal om folkhemmet 1928. Kan han ha inspirerats av de Lagerlöfska tankarna? Han deltog förstås inte i kongressen, men talet återgavs i sin helhet i Social-Demokraten. I det här sammanhanget har för övrigt Vivi Edström missat att begreppet "folkhem" lanserades redan i början av 1910-talet.

En annan linje i biografin handlar om karriären: filosofie hedersdoktor i Uppsala 1907, nobelpriset i litteratur 1909 och invald - som första kvinna - i Svenska akademien 1914. Ytterligare en gäller kärleken. Den första stora heter, som väl de flesta känner till vid det här laget, Sophie Elkan. Den andra Valborg Olander. Så finns det en tredje. När Selma Lagerlöf just fyll 70 år träffar hon och blir förälskad i Henriette Coyet, friherrinna från Skåne.

Vad gäller Sophie Elkan och Valborg Olander får de tillsammans med Selma Lagerlöf vara huvudpersoner i en historia om passionerad kärlek och tärande svartsjuka. Över den vilar frågan: Vem älskar vem mest? I förhållandet mellan Sophie och Selma tycks det av breven att döma vara Selma. Så till exempel skriver Sophie 1899 att det nu får vara slut på smekningar och kyssar, "du skall få vara så "kär" som du vill, endast hands off". Tröst finnes dock, för när Selma vid den här tiden möter Valborg, inleds ett förhållande där kärlekens fysiska sida får det utrymme Selma önskar. Därmed blir Valborg en perfekt "författarhustru", alltså någon att dela säng med men också en som renskriver manus, läser korrektur och sköter en stor del av den dagliga korrespondensen.

Att Selma Lagerlöf är förälskad i två kvinnor samtidigt leder till en mindre vacker period i hennes liv med smussel och lögner; hon intrigrerar i stor stil för att inte mista någon. Vivi Edström redovisar många exempel på detta. Hon berättar också den för Sophie förnedrande historien, då hon i samband med nobelprisutdelningen kommer till hotellet i Stockholm och finner att hon ska bo i enkelrum medan Selma och Valborg bor i ett dubbelrum.

Vivi Edström har valt att skriva sin biografi på ett populärvetenskapligt sätt, alaltså utanambition att alltid redovisa sina källor. Hon har vidare bestämt sig för en stilnivå, som ofta präglas av korta, rappa meningar med närmast kvällstidningsjournalistisk karaktär. Inte alltid vackert men det skapar ett driv i berättelsen. Det gör däremot knappast hennes något överraskande sätt att inte undvika talspråksuttryck som "Selma hängde på", "hon stod pall för", "lätt som en plätt", "en enkel match" med flera. Så kanske man vågar skriva vid sådana här tillfällen när man som Vivi Edström är professor emerita, alltså pensionerad!

I det populärvetenskapliga ligger också att hon sällan kopplar sina analyser till någon av dagens populära litteraturteoretiker. Bachtin skymtar förbi några gånger liksom Bourdieu men egentligen utan att tillföra något. Däremot redovisar hon frikostigt andra, huvudsakligen svenska, forskares synpunkter och växlar i samband därmed mellan att nicka instämmande eller att opponera sig och redovisa en egen uppfattning.

Slutsatsen av detta är att diskussionen om "den sanna" Selma Lagerlöf kommer att gå vidare och att därmed inte Vivi Edströms biografi, hur bra den än är, kommer att bli den sista. Slutsatsen av detta är i sin tur att bra litteratur, sådan som Selma Lagerlöfs, tål att belysas gång på gång från alla tänkbara synvinklar.

Lars Wolf

Lars Wolf är docent i litteraturvetenskap vid Mitthögskolan, campus Härnösand. Han har skrivit boken Att möta sin domare, om Selma Lagerlöfs väg till Gösta Berlings saga.

Mer läsning

Annons