Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rör inte vår orkester

/
  • Västerås Sinfonietta räddades men får sin tjänstgöring sänkt från 60 till 50 procent.

Annons

Striden om Västerås Sinfonietta tycks avslutad, åtminstone för tillfället. I stället för nedläggning sänks orkesterns tjänstgöringsgrad till 50 från 60 procent.

Det är både en seger och en förlust. En halvtidsorkester är förstås vida bättre än ingen orkester alls. Men det var inte mer än tre år sedan orkestern fick extra pengar för att gå upp från halvtid till 60 procents tjänst, och idéer fanns om att sträva efter utbyggnad mot heltid.

Nu ska pengarna som finansierade de tio extra procentenheterna användas till annat. Nu är det en annan väg som ledningen för Västmanlandsmusiken har trätt in på. En väg som kunde ha lett till totalt utplåning av orkestern om ledningens förslag inte mött så kraftigt motstånd.

Att det kapas i en orkester är oroväckande för all orkesterverksamhet i Sverige, liksom för enskilda musiker som likt alla andra vill ha anställning och trygghet i tillvaron. Här blir det tydligt hur farligt våra kulturarbetare lever. Och att det blir än farligare när man inte har chefer som står på ens sida.

Läs mer av krönikören: Dags för Sundsvall och Västernorrland att sätta handling bakom orden

Men till lycka för Västerås Sinfonietta visade sig i alla fall västeråsarna göra det. Det var inte bara det övriga Musiksverige som trädde in till sinfoniettans försvar när nedläggningshotet ven, utan också publiken. "Västerås får skämmas i Musiksverige", skrev till exempel en insändarskribent i Vestmanlands Läns Tidning

Och kanske är det ytterst därför orkestern alls finns kvar i dag. Utöver de kraftiga reaktionerna från det större Musiksverige - som med all tydlighet underströk insändarskribentens insikt att Västerås skulle få skämmas - mötte också ledningen för Västmanlandsmusiken något som beslutsfattare ofta underskattar när det gäller kultur: hemmalaget-känslan.

Läs mer om sinfoniettan

Stora symfoniorkestrar som gästspelar - som organisationens direktör Dag Celsing och styrelseordförande Anders Teljebäck höll fram som lockbete till publiken som ersättning för sinfoniettan - låter kanske lika bra som den egna orkestern, kanske rentav bättre. Men de tillhör inte Västerås. De är inte en del av det egna kulturella kapitalet som man samlar, vårdar och kan visa upp för omvärlden, varandra och sig själv. Med rättmätig stolthet: Titta vad vi har! Titta vad vi kan!

Läs mer av krönikören: Kultur - nästa tillväxtområde

Det finns en del av musiken och kulturen som inte handlar om tonkvalitet och stundens upplevelse utan om identitet. Utan Västerås Sinfonietta vore hela Musiksverige fattigare. Men allra fattigast vore Västerås och Västmanland. Till och med fattigare än städer och län som aldrig har haft någon egen orkester.

Därför bör det som har hänt i Västmanland stämma till eftertanke också i andra regioner som tror att en orkester, en teater eller andra kulturinstitutioner är något man kan fara fram med hur som helst. I striden om sinfoniettan lyste det klart igenom att inget kan ersätta hemmalaget. När västeråsarna sa "Rör inte vår orkester" var det med stark betoning på "vår".

Mer läsning

Annons