Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om arbete, kärlek och andra brötar

/

Koreografen står med armarna i kors och tittar ut över vattnet.
På en flotte en bit ut rör sig tre dansare i brandgula regnställ, närmast självlysande i den tilltagande skymningen.
Timmerflottningens epok speglas i multiföreställningen Bröt, koreograferad av dansaren Åsa N Åström från Örnsköldsvik.

Annons

Bröt.

Smaka på ordet. Bröt, brötigt. Det brötar ihop sig.

Som något motspänstigt, tilltrasslat, krångligt. Men också något rotfast, tjurskalligt, urstarkt. Som – ja, som en timmerbröt, stockar som gått på grund och tornat upp sig till ett enormt och livsfarligt plockepinn.

Platsen är Saxnäs, där de första bäckarna dansar nedför fjällsidorna för att så småningom förvandlas till den majestätiska Ångermanälven. Här har många miljoner timmerstockar dansat utför forsarna och bogserats i not över spegelblanka sjöar. Minnena av flottningen lever fortfarande kvar.

Med två dagar kvar till premiären jobbar ensemblen för fullt med att finputsa de sista detaljerna.

– Fast det kan ändra sig en hel del. Vädret kan ställa till det, och nu är föreställningen dessutom på vatten. Då får man improvisera, skrattar Åsa.

Föreställningen – med tre dansare, två musiker och en ljud- och ljustekniker – tar avstamp i flottningen. Båtshakar är en given del av dansen, liksom en gammal tjärad forsbåt som lånats in. De fyra årstiderna, flottarnas kamratskap, konflikter, kärlek och det livsnödvändiga samarbetet – dansarna gestaltar allt, till och med de rullande timmerstockarna.

Kvinnans lott – hon var oftast hemma för att sköta lantbruket, barnen och huset – får en speciell plats.

– Det var oerhört hårt för kvinnorna. Man kan nog inte föreställa sig hur slitsamt det var.

Med en morfar som var timmerflottare – Åsa N Åström har på sig hans gamla brandgula hellyhansen, den värmer både kropp och själ när de friska fjällvindarna får fart över Kultsjön – är hon redan välbekant med flottningens abc. Ändå har hon och hennes parhäst i sammanhanget, konstnären Håkan Bring från Jämtland, gjort gedigen research.

– Vi var upp och tittade på den här platsen för ett år sedan, och började spåna om hur vi ville göra, berättar Åsa N Åström.

– Men vi har också letat i arkiv efter bilder och texter om flottningen, vi har läst böcker och intervjuat folk som arbetat som flottare. Att vara ute på vattnet kändes nödvändigt, även om är en stor utmaning på många sätt.

Teknikern Jan Dufva sköter inte bara ljus och ljud utan övervakar också de filmer som projiceras på en grånad timmervägg. Här skildras timrets väg – från snötyngda skogar, med häst och timmerdoning ut på isen, tumlande i vårfloden ut mot kusten och de väntande sorteringsverken, upptornat i de tjuriga brötar där dynamitgubbar var den enda tänkbara lösningen.

Och flottarna, som oförväget dansar fram över brötens vassa huggtänder.

Stökens mäktiga silhuett speglar sig i Kultsjöns glasgröna vatten. Marsfjällen rodnar i det sista kvällsljuset när dansarna gör sig redo. Tonerna från en ensam saxofon svävar ut över vattenytan, trasslar in sig bland fjällbjörkarna på den lilla ön och letar sig vidare mot fjällens avlägsna profiler.

Strålkastarna tänds. Det är dags.

Fotnot: "Bröt" spelas på lördag kväll i Saxnäs, i Åsele 2 september och i Vännäs 6-7 september.

Mer läsning