Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När Vanheden-politikern tar över

KRÖNIKA: Kristian Ekenberg om att världspolitiken har tagits över av en Jönssonligan-karaktär.

Annons

Statsminister Ragnar Vanheden kliver upp i talarstolen, rättar till sin lite för trånga kavaj, ler mot publiken och öppnar munnen …

Foto: TT

Tanken på ”Jönssonligan”-karaktären Vanheden, bilförsäljaren som blev kriminell, som statsminister är absurd. Den borde åtminstone vara absurd, men har blivit allt lättare att föreställa sig.

Vanhedens specialitet som kriminell är att dyrka upp lås och en förmåga att snacka sig ur alla situationer. Han är en klassisk ”bullshit artist”, det vill säga någon som försöker bluffa sig fram med överdrifter och ett öppet förhållande till sanningen.

En person som Vanheden kunde vi förut riskera att köpa en begagnad bil av, men sannolikheten att han skulle kunna dupera ett helt lands befolkning var liten.

Ändå är Vanheden-politiken på väg in i Vita Huset.

Vanhedens DNA finns i en politiker som Donald Trump, men också i Sveriges Bert Karlsson och Ian Wachtmeister samt den SD-svans som med hemsnickrad statistik förgiftar det politiska samtalet. Vanhedens hatt anas även på Silvio Berlusconi, Nigel Farage och Boris Johnson.

Ni får ursäkta mitt användande av det engelska ordet, men jag kan inte hitta någon träffande översättning till ”bullshitter”. Lögnare, föreslår kanske någon. Men nej, ty mycket skiljer en bullshitter från en lögnare.

I sin bok ”On bullshit” från 2005 skriver Harry G Frankfurt om vad som skiljer lögnaren från bullshittern och menar att den senare inte bryr sig om sanningen. En lögnare känner till och förhåller sig till sanningen och ljuger medvetet för att ge en annan version, medan en bullshitter helt ignorerar vad som är fakta och fiktion. ”Han förnekar inte sanningens auktoritet, som lögnaren gör, och motsätter sig den. Han bryr sig inte det minsta om den. Av den anledningen är bullshit en större fiende till sanningen än vad lögnen är”, skriver Harry G Frankfurt.

Att vi är så mottagliga för en bullshitter beror på att vi vill tro på honom. Därför kan vi vara immuna mot en bullshitter som, säg, menar att alla mexikaner är våldtäktsmän, medan vi helt sväljer de bantningspiller som någon rappkäftad typ säljer från ett marknadsstånd.

En skribent på sajten Aeon inleder, för att illustrera detta, en essä om bullshitting med att rabbla upp fakta om hur mycket felaktig information vi utsätts för dagligen, för att sedan avslöja att informationen är tagen ur luften men att läsaren förmodligen nickat instämmande eftersom chansen är stor att man håller med om man läser en sådan artikel.

I en deprimerande artikel i Financial Times från i våras målar tidningen upp en bild av hur siffror i den politiska debatten har mist sin kraft, hur statistiken har blivit en ihålig skumgummibatong som politikerna slår mot varandra. Alla kan hitta statistik som backar upp ens poäng – eller så kan siffrorna bara bullshittas fram. Siffrorna behöver inte ens nödvändigtvis vara felaktiga, men även om detaljerna är korrekta kan de ändå ge en totalt förvrängd bild av helheten.

Artikeln berättar också om hur påhittad statistik har en tendens att få vingar, bara det finns tillräckligt många som vill tro på den och ger den luft.

Ett exempel på sådan statistik är uppgifterna från “Crime Statistics Bureau – San Francisco” som hävdar att 81 procent av vita mordoffer mördas av svarta. ”Det kräver lite möda att ta reda på att Crime Statistics Bureau of San Francisco inte existerar och inte mycket mer att gräva upp uppgifter som motsäger datan”, skriver Financial Times. I själva verket visar FBI:s statistik att mer än 80 procent av vita mordoffer mördas av andra vita människor.

Men alla bullshitters av rang kan plocka fram sådana siffror som Vanheden plockar fram en dyrk ur fickan.

En bullshitter tenderar att finnas i ett sammanhang där han har tagit sig vatten över huvudet, som Donald Trump har gjort när han helt utan politisk erfarenhet försöker bli president.

Bullshittare är inte nya inom politiken, men en utmattningseffekt har banat väg för en sådan som Donald Trump. Han bullshittar så skamlöst att den som påpekar hans felaktigheter riskerar att framstå som löjlig, en detaljfixerad pedant. Det är som att faktagranska ett hip hop-battle där kombattanterna skryter om sin egen förträfflighet.

Att vi har svårt att se Vanheden som statsminister beror på hans billighet. Föreställ er i stället Vanheden i skräddarsydd kostym och utbildning från ett elituniversitet och vi har en presidentkandidat.

Läs mer: Kristian Ekenberg om tv-serierna som ger en alternativ historieskrivning

Mer läsning

Annons