Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När en hjälte blåste omkull

Annons
När en hjälte blåste omkull

Böcker

Anita Jekander

Kartan och verkligheten

Wahlström & Widstrand

Cirkapris: 240 kr.



Sverige har haft gott om affärer under åren men en affär som inte liknade någon annan var när ordföranden för Amnesty misstänktes och senare fälldes för bedrägeriförsök. Fallet Jes™s Alcalá fick många av landets främsta skribenter att rusa till försvar. Inte kunde Sveriges kanske främsta samvete, en man med etik och moral som sitt varumärke och levebröd, ha gjort något så lumpet som att försöka snilla till sig pengar?

Förre SVT-reportern Anita Jekander, numera frilansfilmare, har nu skrivit en bok om denna märkliga affär. Hon deltog själv i någon mån i debatten, gör inte anspråk på att vara alltigenom objektiv, men boken är hennes "ärliga försök att skildra vad som egentligen händer när en person som är höjd över alla misstankar plötsligt hamnar på de anklagades bänk".

Historien är utomordentligt pinsam för många ansedda människor i Sverige. "Det kan inte finnas en människa som på fullt allvar tror att Alcalá har begått något brott. Inte ens anmälaren. Det kan jag nästan svära på" skrev Annette Kullenberg i en krönika i Aftonbladet. Många, många artiklar med liknande tongångar kunde läsas i hela den svenska rikspressen.

Problemet, som det skulle visa sig, var att Jes™s Alcalá var skyldig. I tingsrätten fälldes han för försök till bedrägeri och dömdes till fängelsestraff. I måndags inleddes hovrättsförhandlingarna, efter Alcalás överklagan, men ingen tycks förvänta sig något annat än en fällande dom. Alcalá hade många vänner i kulturetablissemanget och var länge deras hjälte som skamlöst kränkts och förtalats. I gårdagens Expressen skriver Cecilia Hagen att en (1) vän till Alcalá var närvarande. En vän som var där just i egenskap av vän. I tingsrätten hade de trängts om platserna.

Dramats enda hjältinna var anmälaren av Alcalá. Michaela Sjögren var Juristkommissionens platschef i Paraguay och den som såg att Alcalá försökte styra så att en större utbetalning skulle hamna i hans ficka. Det var hon som var budbäraren som många sköt på. Dagens Nyheters reporter Thomas Michélsen och dåvarande chefredaktören Joakim Berner gjorde sitt jobb och kan se tillbaka på historien med högburet huvud. I övrigt är det tunnsått med helskinnade skribenter.

Men det intressanta med fallet Alcalá är inte de juridiska turerna. Bedrägeriförsök är vardagsmat och kyrkokassörer, advokater, höga tjänstemän, politiker, poliser och vilken samhällsgrupp ni vill har utmärkt sig. Det intressanta är att det den här gången handlade om en person som en stor grupp inflytelserika skribenter, kulturskribenterna, kunde gå i ed på var oskyldig. Till och med förnamnet, Jes™s, borgade för den absoluta oskulden. Han var ju dessutom lite mörk i håret och någon skribent anade rasism. Här fanns starka underströmmar av något annat än den juridiska processen. Det goda mot det kanske inte onda men dock småskurna och misstänksamma. Och så visade det sig efter hand att etiketterna förväxlats totalt. Alcalás fall är tragiskt och hör väl mer hemma i den psykiatriska vården än i rättsväsendet. En skonsam tystnad tycks vara en gemensam outtalad överenskommelse.

Men vad säger uppståndelsen kring fallet egentligen? Är det fel att tro människor om gott? Måste man vara extra misstänksam mot den som talar om etik och moral? Måste man till och med vara extra misstänksam mot människor som kommer från andra kulturer? Är misstro den rätta hållningen i alla lägen?

Om fallet Jes™s Alcalá har den effekten är fallet en mycket större tragedi än den rent personliga för Alcalá.

Lars Landström

Mer läsning

Annons