Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stöde musikvecka: En hyllning till gammaldansen

/
  • Dalapolisens spelmän gav sin tribut till gammaldansen under Stöde musikvecka.

Konsertrecension
Stöde musikvecka: Dalapolisens spelmän
Stöde kyrka, tisdag

Annons

Dragspel är en tradition i Stöde musikvecka. Och dragspel kan vara mycket: en klassisk accordeonist, en argentinsk tangomusiker - eller som i fjol, virtuosen Jörgen Sundeqvist med musiken från Ådalens dragspelskungar.

I år kom ännu en variant: gammaldansen. När Dalapolisens spelmän drog in med dragspel, fioler och komp var det som om epoken Nygammalt hade återuppstått. Dessa nio personer (några poliser på riktigt, andra inte) levererade alltihop: snoan, schottisen, polskan, valsen - och en "redig hambomölja" som Roland Eriksson presenterade på klingande dalmål, parallellt med att han drog roliga historier.

Man kan fundera över vad som är skillnaden mellan folkmusik och gammaldans, och ett svar är väl komplexiteten: här gäller enkla melodier utan ornament och tekniska utflykter. Ett annat är kompet, den bundna rytmen som underlättar för kroppen i dansen.

Spelmännen stack ibland emellan med andra äldre evergreens, som Ulla Billgrens "I vår lilla båt" och någon läsarsång. Här glimtade osäkerheter som inte förekom i gammaldansen, som någon alltför låg tonart för sångaren eller en saxofon som inte riktigt intonerade. Och vådan med ljudförstärkning är ju alltid risken för plötslig obalans, men här var det nog nödvändigt att micka de tonsvagare fiolerna för att matcha dragspelen.

Det är i sin egen låttradition som gänget verkligen glänser. Med trygga, stabila tempi, lite tungt och sugande som ger stadga i dansen. Med naturlig frasering och piggt, djupt sväng som ger pirr i fötterna. Med låtar där fiolerna får ta initiativet med sina djupa, fylliga klanger, som Malungs brudmarsch eller "Julottan" från Grangärde med sin gungande lilla taktförskjutning. En favorit för mig blev också Östbjörkavisan, där många trallande röster förstärkte det genuint folkliga.

Då smittar spelmännens glädje, energi och sköna nostalgi, och man sitter och längtar efter en comeback för gammaldansen. Den är fartfylld, den är glad, den är tradition och gemenskap. Och en av de bästa motionsformer som finns.

Läs mer om Stöde musikvecka: Svensk musik med temperament

I år kompletteras tonerna med ord i Stöde

Mer läsning

Annons