Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stöde musikvecka: En av de mer originella orgelkonserterna

/

Konsertrecension
Stöde Musikvecka: Orgelkonsert
Lars Andersson, orgel
Sofia Sahlin, flöjt
Musik av J.S. Bach, Jehan Alain, Erland Hildén m fl
Stöde kyrka, tisdag

Annons

Stöde musikveckas traditionella orgelkonsert tillhör inte de mest välbesökta konserterna i programmet. Men allt fler upptäcker den och det är förstås ett utmärkt tillfälle att visa fram det unika i att ha två läktarorglar - en större, romantisk, och en mindre från 1852 av byggaren Johan Gustav Ek.

Dessutom bjuder man alltid in välmeriterade organister, tekniskt och musikaliskt flinka och säkra. Så också i år - Lars Andersson är till vardags organist i Katarina församling i Stockholm. Det som verkligen stack ut var hans ovanliga repertoarval.

Här fanns till exempel det otympliga tonsättarnamnet Louis-James-Alfred Léfebure-Wély, från en tid då fransk kyrkomusik drog åt populärmusiken till. Här tycktes operetten och salongsouvertyren ha flyttat in i kyrkan; ibland som om Bach skrivit musiken, ibland som Peterson-Berger gjort det. Jag har aldrig hört något liknande från en kyrkorgel.

En total kontrast till detta kameleontstycke var Jehan Alains svävande meditationer, där en melodi sökte sig fram först likt en mjukt studsande boll, senare som en ilande ljuspunkt som drog igång en liten bisarr vals. Erland Hildéns moderna minimalistiska musik gav en lustig känsla av automatik: små celler och motiv som arbetar en stund och sedan slocknar varpå andra tar vid. Effektfull musik ur den artificiella intelligensens epok.

Oftare hörd är Bachs Toccata, adagio och fuga i C-dur, med sin inledning av virtuosa virvlar som om Bach skrivit in organistens förberedande uppmjukning av händer och fötter. Det ett majestätiskt verk med ljus melodik byggd på mörka klangpelare, en mild mellansats och en munter fuga, föredömligt spelad av Lars Andersson. I Bachs flöjtsonat i Ess-dur anslöt sig Sofia Sahlin, flöjtist och tidigare kantor i Stöde. Lars Andersson spelade på den gamla Ek-orgeln som inte riktigt tycktes hänga med i svängarna. Tempot blev ibland ostadigt och tekniken osäker, den tredje satsen rentav lite andtruten, och klangen i orgel och flöjt blev så lika att de alltför mycket tog ut varandra. Här borde flöjten ha fått mer utrymme att leda och frasera, inte minst för tydligheten.

I Lars Anderssons egen improvisation över Visa vid midsommartid och Hugo Alfvéns Midsommarvaka fanns dock inget otydligt, och trots folkligheten heller inget anspråkslöst. Vi var i Richard Strauss storslagna klangvärld, där en krämig och molltonad natt födde en praktfull soluppgång. Det blev ett grandiost slut på en av de mer originella orgelkonserter jag har hört i Stöde.

Läs mer om Stöde musikvecka: Svensk musik med temperament

I år kompletteras tonerna med ord i Stöde

Mer läsning

Annons