Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Mera fläsk, tack!"

Annons

"Kan hända blir det på juldagen. Vilken härlig julklapp!"

Barnmorskan far runt med en ultraljudsgrej på min kladdiga mage och ser upprymd och nöjd ut. Själv har jag redan tagit ett långt och ångestladdat kliv in i framtiden. Jag ser en trumpen tonåring framför mig. Hon håller i ett par skidstavar och säger surt "jaha ja, nu vet jag vad jag kommer få imorrn, sjukt kul, sjukt kul".

Att få barn under julen, det är inte ultimat. Samtidigt, att ens få ett barn, och få ett friskt barn, måste ju vara överordnat allt. Tänker jag, medan jag torkar av min putande mage och förbereder mig på tanken att ligga i födslovärkar mitt i julhysterin.

December 2007. Orden dålig tajming hör jag då och då. Jag och en kollega utmärker oss med våra gigantiska kroppshyddor. På luncherna vaggar vi till ett lunchhak som serverar generösa portioner, vilket passar oss bra. Jag lider själv av katastroflåga blodvärden; blodbröd och fläsk är bra har de kunniga berättat och jag har nickat lydigt. Jag gungar fram med tallriken på magen, sträcker fram den och säger uppfodrande: "mera fläsk, tack."

På fikarasterna sätter vi i oss skumtomtar och bälgar julmust. Innan julen ens har börjat har jag lagt på mig 16 härliga kilon.

Julaftonen kommer. Den storvuxna kvinnan, jag, sitter och svettas med stödstrumpsklädda fötter på en fotpall. Försöker hålla mig stilla. "Försök hålla ungen inne till efter nyår, det vet man ju att decemberungar får det jobbigt i skolan", har folk sagt skrockfullt och jag har själv läst det. Hopplösa ungar, som blir hopplöst efter i allt. Dålig tajming.

Den envisa bebisen går att hålla på plats ett par dagar. På annandagens natt deklarerar den tydligt att den vill ut, och när jag kommer till sjukhuset skämtas det hejvilt om att där inga platser finns. "Har ni nåt stall då?" lyckas jag skojsamt klämma fram medan livmodern krampar hejdlöst.

Medan julstjärnor glittrar i fönstren och Jussi Björlig sjunger O Helga natt på sjukshusradion, kommer hon fram; blå, elak och vacker.

En livsgåva och en glädje. En jul att minnas. En liten person har hunnit fylla ett, två, tre, fyra, fem och nu snart - sex år. Det blir extra mycket fest och firande. Och visst är det så: får hon barbiekläder på julafton kommer själva barbien några dagar senare.

Så får det vara.

God jul och gott nytt år!

+ En trivsam jul närmar sig med stormsteg

- Julen tycks inte bli vit i år

Mer läsning

Annons