Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kulturåret 2013: Grannen är värst

Norrmän som rika, rasistiska och egoistiska? Svenskar som fegt censurerar och lägger locket på i debatten om invandring? Under kulturåret 2013 höjdes tonläget i både norska och svenska medier.

Annons

Norrmän är från Venus, svenskar från Mars. Eller, är det tvärtom? Vilket land är egentligen mest rasistiskt eller sämst på att hantera sitt lands främlingsfientlighet?

I våras fick författaren Henrik Arnstad kritik av Karl Ove Knausgård som inför 17 maj kände sig tvingad att en gång för alla förklara skillnaden mellan det svenska och norska flaggviftandet: norrmännen firar självständigheten och friheten från förtryck och ockupation, inte det etniskt norska.

– Att vara norsk i Sverige är en prövning eftersom delar av den svenska intelligentian tänker så svartvitt. Det hjälper inte att säga till dem att världen är i färg, sade Knausgård till den norska tidningen Klassekampen och sammanfattade därmed den norska synen på Sverige.

Varför denna polarisering? Något enkelt svar finns inte, enligt den norske journalisten och författaren Øyvind Strømmen, som liksom Arnstad skrivit om högerextremism. Någonstans anas en svensk storebrorsmentalitet och bitter avundsjuka över norska oljemiljoner. Men den kanske viktigast förklaringen, enligt Strømmen, är ändå den benägenhet som finns i båda länder att hela tiden se grannlandet utifrån egna förhållanden. Och när svenskar ser det norska Fremskrittspartiet som en spegelbild av Sverigedemokraterna blir det galet, menar han.

Medan Sverigedemokraterna är ett parti sprunget ur just rasism - enligt Arnstad till och med fascism - är FRP ett brett högerpopulistiskt missnöjesparti, vars hjärtefrågor i första hand handlar om lägre skatter, mindre regler och ökad regional självständighet.

Från svenskt håll ter sig den norska välviljan ändå aningen underlig. I sitt program vill partiet "kraftigt begränsa" all invandring från länder utanför den västliga kultursfären, och ordföranden, Siv Jensen, har sagt sig vilja bussa ut alla romer. Är inte det rasistiskt?

– Om man väljer ut de mest elaka saker de sagt ser det riktigt illa ut, men gör man det får man inte heller någon komplett bild av Frp eller deras politik, eller varför norska Høyre har valt att bilda regeringen med dem, säger Øyvind Strømmen.

Åsne Seierstad visar i sin nya bok "En av oss" hur den unge Anders Behring Breivik misslyckades med i princip allt han företog sig, även med att göra karriär inom Fremskrittspartiet. Partiet ville inte ha honom. Han sökte sig till extremismen.

"Breivik-partiet i norsk regering" skrev ändå utländsk press efter höstens val, vilket fick många norrmän att gå i taket.

– Norrmännen reagerade på det inte bara för att det ger Fremskrittspartiet dåligt rykte utan för att det handlar om bilden av Norge. Utomlands tror man att det är Breiviks parti som sitter i regeringen, säger Strømmen.

När den svenske författaren Mats Kolmisoppi tidigare i höst gjorde en reportageresa till Norge fick han ideligen höra att Sverige vägrar all invandrarkritisk debatt. Delvis har det att göra med att norrmännens felaktiga bild av att Sverigedemokraterna är det samma som Fremskrittspartiet, menar Øyvind Strømmen.

Samtidigt finns klara skillnader. En nyhetsartikel i Aftenposten häromveckan baserad på den nya norska befolkningsstatistiken handlade om hur antalet "etniska norrmän" minskat under året. En otänkbar vinkling i Sverige, framhåller Kolmisoppi. En märklig text även för norske Øyvind Strømmen:

– Det är den typ av fokus som kan spela i händerna på norska högerradikala krafter som tycker att norska invandrartal ska minska.

Mats Kolmisoppi hävdar att den norska öppenheten lett till att islamofobi och främlingsfientlighet numera beskrivs i termer av islam- och invandrarkritik. Det oacceptabla har normaliserats.

Men samtidigt är det ju Sverige - inte Norge - som återigen har problem med nynazisters våld.

– Vi borde bli mer självkritiska. Inte bara peka mot ett annat land och säga "titta, titta vad som händer där" när det pågår ännu värre saker i det egna landet", säger Mats Kolmisoppi.

Mer läsning

Annons