Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trädsorgen blev skaparglädje - och hygget hennes nya sandlåda

/
  • Prinsesstolen - en kunglig krona, och en sjö och ett berg för den som tittar nära.
  • Sanna vill förstärka naturens former, inte förändra dem.
  • Moder jord - acrylfärgen håller bra trots regnväder.
  • Manhattan, den första stubben hon gjorde. Storstadens skyline vid en sjö.
  • En överkörd stubbe kan bli en blomma.
  • Sanna Seppänen har fortsatt att utforska träets former hemma på gården. Märkena efter sågklingan blev ett moln.
  • Skulpturen Lilla jag handlar om att våga ta språnget, det jobbiga steget, som sedan kan leda vidare längs många vägar.

Det började med att skogen där hon brukade gå en runda med hunden blev ett hygge .
Sanna Seppänen blev ledsen över att träden var borta, men efter ett tag började hon se former och mönster i stubbarna. Taggiga brottytor blev skyskrapor längs horisonten, märken efter sågklingor blev moln och den vittrande stubben blev en smältande glaciär.

Annons

– Jag vill berätta med min konst, säger Sanna Seppänen och tar med mig på guerillarundan - en konstrunda på två kilometer genom skogen.

Hon sadlade om till konstnär när hon var 28 år, under många år hade hon andra jobb vid sidan om, senast arbetade hon med kulturutveckling i Leksand vid ett Studieförbund men insåg till sist att det blev för lite tid över för det konstnärliga. Förra sommaren arbetade hon som Kulturpedagog vid Kulturområdet i Hammarbacken Ludvika och älskade det arbetet. 

– Jag kände att jag måste komma vidare, säger Sanna Seppänen som under tre år satsat på heltid i en tuff bransch. Hennes skulptur Lilla jag handlar just om det, om att våga ta språnget, det jobbiga steget, som sedan kan leda vidare längs många vägar.

Nu är det bland annat stigen över hygget som gäller, men egentligen började det i sandlådan.

– Jag har nog alltid varit kreativ, men det var när jag gick en storytelling-kurs som jag mindes när jag var fem, sex år och satt i sandlådan med min lillebror. Vi byggde landskap och tappade känslan för tid och rum. Då insåg jag att "sådan är jag". Jag mår bra av skapandet, säger hon.

Sanna Seppänen flyttade till Siljansnäs för sju år sedan när sambon fick jobb på Clas Ohlsson. Under ett år hade hon ateljé i Tällberg, men pendlandet var tröttsamt och sedan i maj har hon ateljé och butik hemma i Tasbäck, som ligger ungefär en kvart från Noret i Leksand.

Hon är mångsysslare - målar och fotograferar, men på senare år har det mest blivit keramik. Utställningarna har blivit många. Senast var det vårsalongen i Mora, där hon blev publikens favorit med bilder målade på sönderrostade plåtbitar, taggiga kanter blev en spännande horisont. Priset är en soloutställning nästa vår på vid foajén i kulturhuset i Mora, hennes första egna, samtidigt som den årliga vårutställningen. 

Men under våren och sommaren har alltså hygget blivit en kreativ lekplats, en ny sandlåda. Sorgen över de kapade träden har vänts i skaparglädje.

– Jag vet ju att de måste röja, och efter ett tag började jag se former längs stigen, säger hon och pekar på den överkörda stubben som nu är en blomma med spretiga kronblad, på fällhuggen som blev gapande munnar och på stammen där barken börjat lossna, där det bultar ett rött hjärta.

Med acrylfärger förstärker Sanna former som redan finns, men hon är noga med att inte förändra.

– Jag tror att de som går rundan också börjar iaktta naturen på ett annat sätt.

Och i juli är ju inte hygget lika dystert som i januari. Rallarros och hallon har redan stuckit upp mellan risiga grenar, och det doftar kåda när solen ligger på.

Omkring 30 konstverk finns ute på guerilla-rundan, och 15 av dem har namn. Det började med Manhattan, stubben som står vid en bäck, där den flisiga brottytan är storstadens skyline. Den som går rundan kan samla bokstäver från de namnade stubbarna och hitta på ord. Det finns inget facit, men finurlighet är ett vinnande koncept.

Den 28 augusti ordnar Sanna ett event där vinnaren koras.

Och favoritstubbarna får ett tredje liv till hösten då hon är inbjuden till Carart-biennalen i Leksand. Tanken är att hon med hjälp av motorsågen ska ta med sig några av verken dit.

Mer läsning