Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kenyanska offer ska inge hopp

/

I åratal fotograferade Nick Brandt savannens vackraste djur. I fjol ställde han sina porträtt av elefanter, lejon och giraffer bland limsniffande barn och uteliggare i förstörda storstadsområden. I hans ögon är alla offer.

Annons

– Jösses vad jag hatar de här platserna, säger Nick Brandt med emfas.

Desto bättre trivs han på Östafrikas savanner där han också under drygt tio år porträtterat djur i svartvitt. Förra året tillbringade han i stället fyra månader på fördärvade ställen där fattiga kenyaner lever hela sina liv.

Genom att placera några av sina uppförstorade djurbilder på soptippar och i industriområden gör han Kenya till ett slags Matrix-värld. Djuren blir till en illusion som vanligtvis bländar västerländska turister och andra från krassa kenyanska realiteter.

"Inherit the dust" kallar han sin nya bildserie som efter mindre galleriutställningar i New York, Berlin och London nu visas stort på Fotografiska i Stockholm.

Vi står framför hans favoritbild, tagen under en vägbro i Nairobi, ett tillhåll för limsniffande barn och hemlösa. Nick Brandt jobbar analogt. Bilden på de fyra elefanterna har nogsamt placerats och grävts ner för att passa landskapets linjer. För att sedan få molnen och alla människorna dit han ville behövdes tålamod och väntan. Just här krävdes tre dagar.

– Människorna i bilden skulle vara omedvetna om djurens närvaro och efter ett tag slutade de att bry sig om elefanterna, om mig och mina medarbetare. Alla på den här bilden är hemlösa, barnen är höga på lim. Det finns ingen infrastruktur för att hjälpa dem, både de och elefanterna är offer, säger Nick Brandt tar sats:

– Vilken solskensbild va!

Både djur och människor är instängda i det fördärvade landskapet, betonar han. Att två små barn intresserar sig för elefanterna är ingen slump.

– När vi föds har vi den här naturliga instinkten gentemot naturen, men allteftersom vi växer upp förlorar vi den.

Nick Brandt, som under inga omständigheter själv vill bli fotograferad, har ett förflutet som musikvideoregissör åt världsartister som Moby och Michael Jackson. Men det var först när han började med stillbildsfotografi som kan kunde uttrycka sin kärlek till djuren. Elefanten är en favorit, men i hans ögon är en dold djuphavsfisk värd precis lika mycket.

Alla resonerar inte likadant. När jag berättar om svensken Jan Guillous helt lagliga jakt på en gammal elefant, och att han aldrig vill skjuta ett så klokt djur igen, blixtrar Nick Brandt till.

– Varför ska man ha mer dåligt samvete för att döda ett djur som verkar likna en människa? Det är som att säga att Einstein har mer rätt att leva än ett autistiskt barn, det är skitsnack! Båda har samma rätt att leva.

Vad hoppas du uppnå med din bildserie?

– Mina fotografier verkar föreslå att det inte finns något hopp, men det finns hopp! Vi måste bara jobba riktigt hårt för det, och få folk att förstå. Det är inte så poetiskt men det finns en långsiktig ekonomisk vinst i att skydda miljön. Människor, djur och planeten vinner på det. (TT)

Mer läsning

Annons