Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Hög konstnärlig nivå" – jazz och klassiskt i skön förening på konsert i Örnsköldsvik

/

Västerländsk konstmusik, eller klassiskt som det normalt kallas, har sin publik och sina lyssnare och jazzmusiken har sin – kan många tycka. Bara i det påståendet känns murarna dem emellan stundtals närmast oöverstigliga, men samtidigt också utmanande.

Annons

Konsertpianisten och musikforskaren Rune Andersen och jazzfantasten Per-Erik Pelle Elfving är två lokala eldsjälar som jobbar för att föra ut och berika vårt samhälle och kulturliv med levande musik. Rune som flitig pianist, ackompanjatör och konsertordnare med sina klassiska förtecken och Pelle som outtröttlig eldsjäl för jazzmusiken i rollen som ordförande för Perdido Jazz & Blues i Örnsköldsvik och frontman för många års framgång för den prisade jazzklubben från Örnsköldsvik. Men det ena behöver verkligen inte utesluta det andra.

– Nej, verkligen inte, säger Rune och Pelle samstämmigt och utvecklar sina tankar i programbladet för söndagens välbesökta konsert i Pingstkyrkan med Mozart, Poulenc, Jerome Kern, Cole Porter, Henry Mancini, Alf Häggkvist med flera.

– Även om likheterna är många har jazz och klassisk musik självklart markanta olikheter, men det leder genast över frågeställningen till vad musik är. En gudomlig uppenbarelse i toner, organiserat ljud eller känslornas konst. Svaren är lika många som lyssnarna men det som otvetydigt förenar är att musik alltid existerar i ett sammanhang och genom allt i livet som format oss till den vi är. Därför skulle man kunna säga att musik är det som var och en av oss, varje individ, uppfattar och upplever som musik, och vi får aldrig tvinga på någon vår egen uppfattning om vad musik är, säger Rune och Pelle.

Söndagens konsert, på Pingstdagen i Pingstkyrkan blev också en rik musikalisk upplevelse av två spännande om än olika musikaliska uttrycksformer som programbladet sammanfattade det med Alf Häggkvist Trio, Mozarts kvintett för piano och blåsare samt Francis Poulencs sonat för flöjt och piano.

Hög konstnärlig nivå i gestaltning och framförande var intrycket från första ton med pianisten Rune Andersen, Anna-Maria Wedman oboe, Christin Larsson klarinett, Oskar Wedman valthorn och Ulf Wedin fagott. Kammarmusik när den är som bäst med all önskvärd dynamik, inbördes lyhördhet, intonation och frasering i ett härligt samspel.

Jazzpianisten Alf Häggkvist var ett begrepp redan när han första studerade och senare återkom till musiklinjen vid Mellansels Folkhögskola som lärare ett 15-tal år fram till mitten av 1990-talet, och Alf tillhör tillsammans i sin trio med Krister Häggkvist på trummor och denna kväll fantastiske basisten Eirik Lund toppskiktet svenska jazzmusiker.

I Häggkvists egna melodier känner man ofta influenser av svensk folkton, tidvis effektfullt iklädd en spännande dimension av närmast kärv harmonik och rytmik i improvisationen innan den åter landar i det vackra minimalistiska och enkla formatet. Avslutningsnumret Soft November hade en sådan närmast också sakral karaktär, och under titeln Glitter släppte Alf Häggkvist och trion helt fria tyglar i en helt fantastisk kolorit av improvisation. En konstform i sig som Alf Häggkvist hanterar med instrumental och musikantisk briljans.

Ett solistiskt framförande med instrumental och musikalisk finess i topp var också flöjtisten Pepita Del Rios och pianisten Rune Andersens framförande av franske Francis Poulencs sonat för flöjt och piano från 1950-talet. Ett stycke underbar musik i det hänförande och stundtals genialiskt burleska tonspråk som gör Poulenc till en av sin tids och 1900-talets riktigt stora musikaliska modernister, som sökte sig bortifrån tidigare romantiska ideal i musiken.

G. Jacobsson

* * *

För fler kulturnyheter varje dag: Följ kulturredaktör Katarina Östholm på facebook:

Läs mer kultur och hitta alla artiklar på vår hemsida

Krönikor av Katarina Östholm:

Landsbygden behöver inga bidrag – det är städerna som är probemet

Den gröna bluffen - om miljöbilar och andra vackra lögner

Om kvällen hörs koltrastens sång – en historia om landsbygdens minnen och drömmar

Dödsstöten för landsbygden – om det brutna kontraktet mellan stad och land

Miraklet i Doze River – om pojken i skogen som aldrig fick lära sig prata

Den odemokratiska staden – om den urbana diktaturen och byn som fostrade en statsminister

Mer läsning

Annons