Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gränsens position – Bror Marklund-stipendiat utforskar gränsland och makt i en ny utställning

/

Hon belönades med Bror Marklund-stipendiet för två år sedan. Nu visar Jenny Berg sin konst på Örnsköldsviks konsthall – och det gäller att gnugga geniknölarna.

Annons

Insmickrande, publikfriande, behaglig och lätt att ta till sig. Det är några saker som man absolut inte kan påstå om Jenny Bergs installationer som visas i konsthallen med vernissage lördagen den 27 februari.

Tvärtom är det bångstyriga konstruktioner som vänder avigsidan utåt, en bråkig blandning av Technichus science center och en byggarbetsplats där objekt med stark konstnärlig integritet och finstilta budskap utmanar betraktarens sinnen.

För den som inte kastar mer än en ytlig och ganska ointresserad blick kan utställningen framstå som ett obegripligt sammelsurium av mer eller mindre slumpmässigt utplacerat material – några plastbackar, en svävande ram med upphängda änglar, några vaxfigurer sammanfogade med kablar, brandsläckare och ett glasakvarium med köttätande växter.

Men den som blir det minsta nyfiken och går ett extra varv börjar upptäcka saker. Som att de upphängda änglarna med blixtrande kön har djurtassar, är stympade, har ett manligt och ett kvinnligt bröst, håller för ögon och mun och öron för att inte se, inte prata, inte höra. Änglarna har krossat ett gipstak som ligger i bitar på golvet; resterna hänger fortfarande kvar i konstruktionen de nu rör sig genom.

I en rörelse långsammare än vad ögat förmår uppfatta sänker de sig mot golvet; motvikten i upphängningskonstruktionen är en påse med is som droppar smältvatten och blir lättare och lättare. På golvet ligger en annan ängel i ett hörn, med armstumparna höjda till försvar eller kanske i en jublande segergest; rävhövdad vrålar den ut sitt tysta rovdjursskrik

Var slutar människan, var börjar djuret?

Gränser och avgränsningar är ett av de nav som Jenny Berg gärna rör sig kring. Det är ett tema som går att variera nästan i det oändliga; den lilla sammankomsten av gula vaxgestalter som kopplats samman med varandra för att lära sig fladdermössens språk, de båda kamouflageklädda gränsvakterna som står ansikte mot ansikte och andas vattenånga på varandra; de är kopplade till en blåsbälg och en vattenbalja där ultraljud bryter sönder vattnet till ånga.

– Jag är intresserad av maktrelationen mellan människa och människa, människa och natur, människa och föremål, säger Jenny Berg.

Mellan människorna finns en gräns som tänjs, bevakas, byggs hög och stark eller görs mjuk och genomskinlig. Mellan naturen och människan finns en gräns som kamouflaget vill upphäva, en gräns som gör det sista steget ut i vildmarken svårt att ta. Mellan människan och djuren finns en gräns som består av förmågan till självreflektion och abstraktion, kanske också en vilja att vara förmer. Mellan luft och vatten finns en gräns där dimmans fina droppar svävar viktlösa.

I den här världen är inget uppenbart, inget självklart; allt är under uppbrott och förändring, verklighetens beståndsdelar bryts sönder, välts omkull.

En av de största installationerna är två husgrunder i genomskärning – golvyta, trossbotten, markisolering, dränering, jord – två prydligt skurna block av mänsklig arkeologi som vänts 180 grader så golv möter golv och de blottlagda rötterna pekar rakt upp som spretiga buskar. Även där en gräns – vad är trädet, vad är roten? Är underjorden ovan jord överjordisk?

Jenny Berg är utbildad på Gerrit Rietveld Academie i Amsterdam och bor och arbetar i Malmö sedan 2011. I programbladet återfinns följande beskrivning:

"Hon jobbar med installationer, modeller, handlingar och dokumentation, teckningar, ritningar och text. Modeller används ofta för att försöka omfatta det svåromfattade, utopiska situationer och nya världar byggs upp och leder vidare till praktiska försök som hon genomför själv eller ihop med andra... Jenny Berg är intresserad av mirakel, ekonomiska system, ekosystem, gammeldags rovdjur som inte äter mer än de behöver, grupper som enas kring något som gäller, rädslan att uppslukas av något kollektivt, hur e n ljuspartikel ändrar sitt beteende bara genom att den observeras och hur det kan påverka en idé om bildförbud mm.

Utställningen pågår i tio veckor.

* * *

Läs också: Kulturskaparna sätter upp Cyrano de Bergerac

För fler kulturnyheter varje dag: Följ kulturredaktör Katarina Östholm på facebook:

Läs mer kultur och hitta alla artiklar på vår hemsida

Mer läsning

Annons