Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gör om regnbågstrappan eller gör ingenting

/
  • En ny regnbågstrappa målad med hammarlack? En ny regnbågstrappa med tillstånd? Ingen ny regnbågstrappa?

Hitchcock passar för regniga kvällar. En ny regnbågstrappa framför Härnösands domkyrka. Förslag från Kulturtorgets panel den här veckan.

Annons

Bästa regnmusiken? Bästa regnboken? Någon regntavla, om det finns någon sådan?

Marcus Melinder, nyhetschef

Någon regntavla har jag svårt att komma på. Möjligtvis något av Strindbergs stormande hav. När regnet öser ner passar nog de flesta böcker att försjunka i, kanske till tonerna av James Taylors "Fire and Rain" eller Ryan Adams "Dirty Rain".

Elin Holmberg, reporter

Någon regntavla kommer jag inte på, på rak arm. Läsning funkar ju utmärkt när det regnar, vad man än väljer för bok. Musik, då skulle jag välja Billie Holiday och "Lady sings the blues". Men film då? Hitchockmarathon med popcorn och tända ljus. Min favorit "Rear window", kanske "Främlingar på tåg" och "Psycho". Blir en sådan lördag framöver.

Katarina Östholm, reporter

1: Häromdagen lade jag Chopins Nocturner på skivspelaren, regnmusik med silverkant, en gammal vinyl med fint lyhörde Vladimir Ashkenazy vid pianot. Boken måste bli Ray Bradburys "The day it rained forever". Tavlan blir Sollefteåkonstnären Jonas Larssons fina målning av en höststorm.

Regnbågstrappan framför Domkyrkan hade en kort tid. Vad vill ni se i stället?

Jag tycker den var fin och att den passade väldigt bra just där. Men jag har samtidigt förståelse för att det finns regler kring hur uppförandet av konst i offentliga miljöer ska gå till. Så mitt svar på frågan blir att göra om regnbågstrappan igen, med nödvändiga tillstånd.

Elin Holmberg, reporter

Jag hade gärna sett att den fick vara kvar. Men att göra om den så den inte blir regelvidrig skulle kännas krystat och pretentiöst. Tjusningen med den låg kanske delvis i att den var förbjuden. Mitt svar blir - ingenting. Låt trappen vara och minns med glädje regnbågen som en gång var.

Katarina Östholm, reporter

Egentligen är jag inte så mycket för manifestationer av den här typen; de utesluter likväl som inkluderar. Det borde vara en självklarhet att ödmjukhet, tolerans och empati är inbyggt i samhälle och kultur, men eftersom så inte är fallet skulle en ny regnbågstrappa målad med hammarlack sitta fint.

Kan vi lära oss något av Kristian Gidlund, att han berättade att han var döende?

Marcus Melinder, nyhetschef

Kristian Gidlund var en ung människa som på ett naket och osentimentalt talade om döden. Möjligtvis kan hans gärning lära oss att våga prata om det oundvikliga slutet.

Elin Holmberg, reporter

Att man får, ska och bör tala om döden. Snacka om att han får bli en ikon för att bryta ett märkligt tabu. Här ser vi en positiv sida av bloggandet, något som på andra håll kan gå helt överstyr.

Katarina Östholm, reporter

Jag har inte följt hans resa, men att tala om döden är alltid av godo. Döden är så institutionaliserad att den nästan blivit tabu; förr var döden ständigt närvarande i vardagen bland djur och människor, nu vet vi knappt hur vi ska förhålla oss till det som händer när livet återvänder till sitt ursprung.

Mer läsning

Annons