Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gitta och Tysklands ömma tå

Annons
Gitta och Tysklands ömma tå

Böcker

Gitta Sereny

Tyskt trauma

Ordfront



Nu har hon gjort det igen, klämt till lite på Tysklands ömma tå.

När Gitta Sereny kommer ut med en ny bok, vet man att en stor läsupplevelse väntar. Hon är antagligen världens mest noggranna journalist/författare, och torde inte ha någon jämnlike när det gäller uthållighet och tålamod.

Så även i denna bok, som mycket handlar om rester från tidigare intervjuer med Treblinkas bödel, Franz Stangl (Vid Avgrunden), och det enorma arbetet om och med Albert Speer (Albert Speer och sanningen). Mycket intressant, men...

Gitta Sereny bjuder på nya infallsvinklar. I kapitlet "Rikets barn" intervjuar hon nazihöjdarnas barn. Alla har de ett gemensamt; de hatar vad föräldrarna gjort. I vissa fall hatar man sin egen pappa, vilket Martin Bormann gör. I slutet av kriget hade han ett annat namn, men insåg att han måste ha sitt rätta namn för att inte betraktas som undfallen. Martin Bormann är alltså son till Martin Bormann - en av världens kanske mest eftersökta krigsförbrytare. Bormann flydde från Berlin i slutet av april 1945, och hans kvarlevor hittades i samband med gatuarbeten i början på 1970-talet. Åtminstone kablade myndigheterna ut den nyheten, men många var skeptiska till att det verkligen var Bormann. Skeptisk är även sonen, som är tämligen säker på att hans pappa lyckades fly. En tidigare skada på pappas kropp, som bara familjen visste om, fanns inte på kvarlevorna. Det var ett gammalt nyckelbensbrott, och experter har förklarat att det är omöjligt att missa en sådan skada på ett skelett.

Sonen Martin Bormann blev präst, och åkte till Afrika för att förkunna. Det är bara en av Serenys intervjuer.

Hon jobbade dygnet runt i tio månader för att få klarhet i massmördaren , österrikaren Odilo Globocniks öde. Engelska trupper grep honom tillsammans med andra nazister i trakten av Kärnten i maj 1945. På slottet Paternion, där de satt fängslade, lyckades Globocnik ta blåsyra. Han dog på några sekunder.

Detta ansågs länge vara en bluff. Den döde var en annan och massmördaren var på flykt liksom många andra höga nazister.

Uppgifterna gick i sär, och mycket tydde på att det inte skulle gå att få fram det slutliga beviset på att Odilo Globocnik, SS-chef i Lublin och huvudansvarig för Aktion Reinhard - morden på judarna i Polen - var på fri fot.

Enligt dokument från USA, som senare visade sig vara falska, hade underrättelsetjänster i väst hjälpt honom att fly. Genom att hitta det troligen enda fotografiet som visar den döde Globocnik kunde Gitta Sereny ta död på alla spekulationer, och samtidigt få många i USA att dra en djup suck av lättnad. Det fanns till och med uppgifter om att massmördaren hade fått en fristad där.

Egon Sundlöf



Fotnot: Samtidigt som boken Tyskt trauma kommer ut på svenska tilldelas Gitta Sereny årets Stig Dagermanpris. Priset delades ut första gången 1996 och går till personer och organisationer som värnar om det fria ordets betydelse och tillgänglighet. Årets pris delas ut på Laxön i Älvkarleby den 2 juni.

Mer läsning

Annons