Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från det skira till det eruptiva

Annons
Från det skira till det eruptiva

Böcker

Kortprosa

Helena Ljungström

Kring en trädgård

Natur och Kultur

Capris: 191 kronor

Åsa Ericsdotter

Kräklek

Wahlström&Widstrand

Cirkapris: 196 kronor



Häromdagen var jag hos en symaskinsreparatör. När vår gamla maskin snabbt klassats som passé, visade han vad en ny kunde prestera. Demonstrativt åkte sömmarna kors och tvärs på provlappen. jag fäste mig framför allt vid den elastiska sömmen, kanske för att jag tydligt såg hur pressarfoten tog ett steg fram och två steg bak.

"Det här är elastisk söm", sa reparatören, "fast undertråden tog slut. Hade den inte gjort det, hade sömmen varit elastisk". Han slet lite i den stumma provlappen.

Jag erinrar mig besöket, när jag läser två nyutkomna böcker av två unga författare, Helena Ljungströms "Kring en trädgård" och Åsa Ericsdotters "Kräklek". Bägge böckerna upplevde jag som nogsamt anpassade till den nya litterära form som vuxit fram de senaste åren: kortprosan. Som uttrycksmedel nuddar kortprosan vid lyrikens täthet, samtidigt som den har prosans möjlighet att berätta en historia. Som läsare tvingas man slå ner på tempot; även om texten ryms på mindre än en halv sida, söker sig kortprosan fram som en elastisk söm - ett steg fram, två steg bak. Men även en konstprosas söm kräver en undertråd, kanske till och med i ännu högre grad än novellen eller romanen. Utan den goda berättelsen blir den stum.

"Kring en trädgård" är en lyrisk berättelse om ett möte mellan ett "du" och "pojkpojken". Det som sker i berättelsen frigörs från tid och rum, just genom tillbakablickar och reflektioner. Läsarens funderingar slår följe med berättarduets, texten söker sig åt sidorna och vänder sig bakåt för att visa på vad som tycks ske:

"VAD ÄR DET du har gjort, satte du igång något? Ska du skämmas? Vad har du gjort? Det var pojken som kom till dig. Den där kvällen. Hade väl cyklat sig trött

och behövde en paus. Där låg ditt vita lägliga hus. Det är han som stannar. Svär du dig."

Helena Ljungström skriver med ett lyssnade öra och fångar det drömska mötet i flykten. Men berättelsens kärna gäckar läsaren, kanske till och med författaren. som jag nu läser "Kring en trädgård" ger läsningen mer en upplevelse av att ha fått ta del av en rad skira impressioner, skrivna av en liljevit hand, snarare än att ha fått möta och slå följe med spåren av ett smärtsamt möte, där skit fastnat under naglarna, något som både kärlek och trädgårdsskötsel ger.

Åsa Ericsdotters "Kräklek" kränger kring tonårsflickans förvirrade zigzag mellan hetsätning och kärleksmöten:



"det är vår när den förste man jag nånsin älskat lämnar mej det är vår när dom kommer och ringer på med enknuten sopsäck vi råkade köra över honom gråspräcklig vita tassar är han din? Det är vår när jag lär mej stoppa fingrarna i halsen för att kräkas bort smärtan eller ful-

heten ellertomheten det är vår när min bäste vän låser dörren bakom sej och kör in sin kuk i min mun till jag slutar tillochmed skrika och han springer därifrån i jätteskor och stickade ärmar det är vår när nån ligger uppochner och kräks sprit utan-

för min dörr och dom säger att det är min far"



När jag läser om det här avsnittet blir jag plötsligt tveksam. Kanske har jag fel i att påstå att hennes text är skriven på kortprosa. Kanske är det ändå dikt jag läser, eruptiv dikt, draperad i prosans blåblus, och jag bläddrar tillbaka till inledningstexten, de sista raderna:



En gång var det drömmar jag letade efter jo torkade somrar och vadsomhelst i rätt tonart för längtan men sen han gick och hundra andra i samma byxor så sjunger jag i dis sonanser för först när det skär sej mot alla andras skalor

ser dom mej



och kommer



för jag sjunger barfota och utan ärmar

"Barfota och utan ärmar", så är det skrivet! Sak samma i vilken form, här finns undertråden, här finns den elastiska text som krävs för att berätta om tonårens blindskär, spyor och kyssar.

Jan Wolf-Watz

Mer läsning

Annons