Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från det lilla till det stora

/

Del 3/Stortorget

I en resa över bergen och genom årstiderna med konsten som en ständig följeslagare skriver Stefan Eurenius om Nordingrå, där generationer av konstnärer fångat det norrländska ljuset.

Annons

Mannaminne är ett internationalistiskt projekt där hela världen samlats på ett ställe. Allt hör ihop och påminnelserna om vår litenhet och miljöns betydelse för vår överlevnad levereras gång på gång. Skildringar av människors levnadsvillkor - i den slitna förorten, i bondesamhället, i fiskelägena efter kusten - genom ideologier, sagor, spruckna drömmar och drömmen om det goda livet, drömmen om det goda livet genom tekniken. Människors längtan till något annat; att det inte var bättre förr, och att det gick att leva även då. Generationers strävan efter att bära fram och bygga något som nu står serverat till oss som lever idag. Framstegen som skapat både frihet och nya problem. Hur människor färdas, hur vi möts. Föremålen i utställningarna talar direkt till dem som har kunskapen att hantera ett redskap, förstår hur det fungerar och till vad det är skapat. Handsmidda verktyg, spikar, krokar, räfsor, liar.

Från historien visas inlandsisen, landhöjningen, den ökande befolkningen, industrialiseringen och nu avfolkningen och industriernas död. Från det lilla till det stora. Från den lilla människan till hela jordens befolkning. Från Häggvik till resten av världen. Konsten, ingenjörskonsten, hantverket och bruksföremålen dansar.

I en loge visas Lenny Clarhälls skisser till Ådalen-monumentet. I en annan Johan Lundgrens självklara, levande bilder från Nordingrå.

Går uppför berget, förbi Mannaminne, på jakt efter ett fantastiskt landskap i ett sagolikt ljus. En märklig, brant stig av rundade stenar leder allt högre upp i terrängen. Stigen är väl upptrampad. Älgspillningen längs stigen vittnar om många timmars stående, blick stilla, tuggande på rönnskott. Från toppen dyker motivet upp. Trots att utsikten är välbekant är det mer massivt och vackert än på bilderna härifrån. Ingenting slår den egna upplevelsen. Fotografier, filmer, sånger på radion, telefonerande. Ingenting slår verkligheten. De många kämpande, vackra tallarna lyser - som i Helmer Osslunds -Solbelysta tallar, Nordingrå-. Den röd-orange färgen ropar ut som vore de björkar om hösten, i samklang med den knotiga, vridna, kämpande skönheten hos varje tall. Ny energi har anlänt till åkrar och sjöar. Solen värmer och livet kan gå vidare. Styvmorsviolen vänder upp mot solen, med berghällen bakom sig som radiator.

Hit till Häggvik kom kung Chulalongkorn. Kungen av Siam. Innanför Trångsundet lade båten till. Han hade hört talas om Nordingrås skönhet. Från Härnösand gick färden i båt. Det här var i slutet av 1800-talet. Såg vid såg han såg. Från Häggvik skulle hästskjutsen köra följet till Vallen. Men ingen droska mötte upp. Kungen av Siam blev förgrymmad och beordrade direkt återfärd till Härnösand. Så skedde. Kyrkoherden Brandell, som skulle ha ordnat med skjutsen, lär på frågan om varför han inte ordnat detta ha svarat: -Han är ju inte en kristen, eftersom han har flera hustrur.- Om budet hade gått till Salsåkers herrgård skulle en droska ha väntat här i Häggvik. Hela socknen var i uppror. Både kungen av Siam och Nordingråborna var djupt besvikna.

Några skator sprätter rastlöst omkring nere vid salteriet. Undrar hur surströmmingen blir i år? Trångsundet. Vägen ut i världen. Solen lägger en bredsida mot Ringkallens nordstupa och västra kam. Gaviksfjärden i sol. Sälskytten i Hampe Svanbergs målning lägger an.



STEFAN EURENIUS

Mer läsning

Annons