Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Flytta inte Sörköraren!

/

Skulpturen "Sörköraren" på torget i Örnsköldsvik av Asmund Arle hedrar minnet av en historisk epok i Nolaskogsbygdens historia. Det finns förslag om att flytta skulpturen. Arne Söderström berättar historien om "Sörköraren" och varför den inte får flyttas.

Annons

Asmund Arle (1918 - 1990) var en av Sveriges förnämsta skulptörer. Hans konstnärliga tolkning av hästar i olika versioner räknas till de bästa som gjorts i svensk konst. Den dramatiska "Sörköraren" med sin kämpande häst, skulpturen på Stora torget i Örnsköldsvik, var ett uppdrag han fick av kommunen för att verket bland annat skulle hedra minnet av en påtaglig historisk epok i Nolaskogsbygdens historia.

Platsen för ett sådant värdefullt minnesmärke är naturligtvis Stora torget i denna bygds centralort, staden Örnsköldsvik.

Innan Asmund Arle påbörjade projektet bad han mig komma ner till hans bostad och ateljé i Huddinge. Han ville att jag skulle beskriva och berätta vad sörköreriet innebar. Han var också upp under projektets gång och gjorde sig ytterligare bekant med platsen.

Hans ambition var att sörkörarekipaget skulle spegla företeelsen. Ekipaget skulle sträva uppför Storgatan. En dramatiskt kämpande häst med varor i släden på resa söderut, släden höll på att tippa och kusken hjälper till för att hålla ekipaget på rätt köl. Skulptören själv var insatt i dylika situationer som gammal hästkarl.

Skulpturen står på två socklar. En sockel med kusk och släde och en sockel med enbart hästen på, avsiktligt vinklade för att få dramatik i den stora skulpturen.

Asmund Arle var noga med att sockelns ena hörn skulle gå ut en bit i Storgatans trottoar för att just få närvarokänsla av att hästen och släden ingår i väg och gatusträckningen uppför gatan, på den sidan av torget skulpturen står.

Asmund Arle var nöjd med resultatet, att han lyckats få in torgrummet i skapelsen och även fångat en del av bygdens historiska minne, som också torgplaceringen krävde.

Asmund Arle blev glad och road vid invigningen när han såg de unga Ö-viksgenerationerna leka på bronsskulpturen.

Hur kan någon komma på idén att desavoura en konstinstallation för Stora Torget och komma med en sådan korkad idé att flytta en monumental skulptur som skildrar något så speciellt för denna bygd? Skapad för platsen Stora torget i Örnsköldsvik. Ett verk av en av Sveriges förnämsta skulptörer.

Ett konstverk som redan blivit historisk i samklang med den centrala plats den står på sedan färdigställandet år 1989, mitt i ett brusande folkliv.

Den minner människorna om deras historia om företagsamhet och ambitioner, som den att uträtta stordåd med häst och släde under kalla vintern i snöyra med handelsfärder tur och retur till Stockholm.

Respekt för en gjord konstinstallation för en viss plats har vi rätt att kräva.

Torget må väl gå att utveckla även om en sådan lyckad monumental skulptur som Sörkörare förblir på Stora torget och den väl valda plats den fått? Där den nu stått i snart 25 år.

"Sörkörarn" har glatt såväl Nolaskogsare som hitresta gäster och imponerat på konstkännare. Det kan absolut inte vara fel att en dylik skulpturklenod står där på sin givna plats och förgyller sin del av någon tänkta omdaningen av torget.

Fattar man inte det kallar jag det för tragisk kulturskymning. Ett torg är ju också en bygds ansikte, inte minst genom den utsmyckning som står där.

Tänk om någon idag skulle komma med förslaget att flytta Carl Milles skulptur "Poseidon" som står i ena änden av Avenyn uppe vid Götaplatsen och Konstmuseet i Göteborg, för att den skulle stå i vägen för publika aktiviteter.

Poseidon står trygg och uppskattad och pryder verkligen den plats som den en gång beställdes till.

Nä, nolaskogsare. Låt er inte förledas av några kulturmarodörer som inte aktar och vårdar minnet av viktiga företeelser ur vår bygds historia.

Arne Söderström

konstnär, f d museiman och Ö-viksvän.

Mer läsning

Annons