Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Exklusiv konsthändelse i Ångermanland – Hiroko Kimura visar japansk kalligrafi i mästarklass

/
  • Hiroko Kimuras utställning i Sidensjö är en konsthändelse av rang.
  • Harmoni, ansikte, kärlek, berättelse. Det är vad de kalligrafiska tecknen betyder, uppifrån och ned.
  • Den här jättepenseln från Korea suger upp två liter tusch vid första doppningen.
  • Ask med stämplar.
  • Hiroko Kimura har bott i Sverige sedan 1978.

Teckenskrivandet som konst, som livsväg, som meditation, som filosofi. När kalligrafimästaren Hiroko Kimura ställer ut på galleri Konst och Kamera utanför Sidensjö är det en exklusiv konsthändelse.

Annons

Kalligrafin har djupa rötter.

När kungarna av Shang ville fråga sina förfäder till råds använde spåmännen glödande stavar för att skapa sprickbildningar i sköldpaddsskal. Sprickornas mönster ristades ned på skölden och uttolkades sedan. För nära 4000 år sedan lade dessa ristningar grunden för såväl det kinesiska som det japanska skriftspråket.

Det skulle ta ytterligare ett par tusen år innan skrivtecknen förädlats till en konstform – kalligrafi.

I Kina föddes skönskriften för cirka 1700 år sedan; vackra skrivtecken hade funnits länge, men det var vid den här tiden, före slutet av 300-talet, som de fem förhärskande kalligrafistilarna – tensho, reisho, kaisho, gyosho och sosho – fick den utformning de har än i dag. Kalligrafin har utvecklats till en konstform som förenar yttersta hantverksskicklighet med livskunskap, estetik och filosofi; en ögonblickets konst som föregås av många års träning och närmast meditativa förberedelser.

På japanska heter kalligrafi shodo. Det skrivs med ett tecken som indikerar att det rör sig om en väg, ett sätt att leva, något som kan återspegla ett förhållningssätt gentemot tillvaron. Hiroko Kimura, i dag 81 år gammal, är själv ett levande exempel på detta – vid tre års ålder började hon träna kalligrafi, en timme varje dag, sittande ensam i ett rum. Målet var inte att skapa perfektion utan att nå det inre lugn där själen blir som ett stilla speglande vatten.

Sju år gammal gjorde hon sitt gesällprov. Sedan dess har kalligrafin varit hennes ständiga följeslagare – ett uttryck för ett av världens mest komplicerade skriftspråk, japanskan, som kan ta en livstid i anspråk för den som vill ägna sig åt det.

Att kalla kalligrafi för tålamodsprövande är att underskatta hela processen. I en pärm som finns med på utställningen visar hon några sutror, kalligrafiska kopior av buddhistiska texter; rad upp och rad ned av hundratals komplexa och komplicerade tecken, perfekt inordnade i ett stort system som blir både en myllrande bild och en textåtergivning av sutran.

Om ett enda tecken skulle bli fel är det bara att börja om från början.

Redskapen är enkla. Pensel, tusch, vatten, konstnärens egna stämplar. Några av redskapen visas i en glasmonter – rader av penslar i olika storlekar, från de minsta och finaste skapelser till en jättepensel från Korea med borst av hästtagel. När den används handlar det om kalligrafi i storformat; papperet kan vara 16 meter långt, penseln suger upp två liter tusch när den doppas och Hiroko Kimura får använda hela kroppen när hon skapar de jättelika tecknen.

Papperet är viktigt. Det kan ha olika tjockhet, täthet, lyster, nyans, textur; det kan vara präglat i mönster, grovt och fiberrikt eller tunt och skirt som spets. Papperet och de kalligrafiska tecknen bildar en helhet, en berättelse utan slut, en gåta utan svar likt en zenbuddhistisk koan där syftet är att få åhöraren att se klarare, nå ögonblickets upplysning.

Tecknet för sand, målat på ett papper bestrött med sand, öppnar en oväntad dörr – vad är ordet, vad är tinget? Är ord och verklighet bara olika sidor av samma dröm, sandens dröm, eller är orden bara en tunn hud vi trär över den sanna verkligheten för att bättre kunna se den, hantera den, förklara den?

Tecknet för snö, utfört i snö, smälter sakta bort. Tecknet för lönn, målat på en pappersbädd av utsökta små lönnlöv. Tecknet för sten, på ett papper som hålls ned mot marken med hjälp av fyra stenar. Vatten, ett vitt tecken på ett grått papper, nedsänkt i en sjö.

Hiroko Kimura har bott i Sverige sedan 1978 och rankas i dag som Sveriges främsta utövare av kalligrafi. Under helgen finns hon på plats på galleri Konst och Kamera i Västertjäl utanför Sidensjö, där hon bland annat kommer att demonstrera sin konst.

Mer läsning

Annons