Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En musikalprins i Ådalen

Annons


En musikalprins i Ådalen

En av musikalvärldens absolut största kassapjäser är Rodgers och Hammersteins Kungen och jag. Både som film, tecknad film och i otaliga scenuppsättningar drar den ständigt storpublik. Denna musikal har faktiskt hur märkligt det än låter en viss koppling till Ådalen.

I musikalen förekommer nämligen en viss Chulalongkorn, äldste son och arvtagare till den kung Mongkut som spelades på scenen över 4 000 gånger av Yul Brynner. Och visst var det samma Chulalongkorn som 1897 besökte Ådalen och numera hedras med en egen thailändsk paviljong i Utanede, Ragunda. Kung Rama V, Chulalongkorn, gjorde ett outplånligt intryck på den tidens ångermanlänningar och hans besök fascinerar fortfarande. I fjol kom boken I Kung Chulalongkorns fotspår som berättar om kungen och hans följes besök. Hotell Appelbergs i Sollefteå hade den gången sin största dag.

En viss Anna Leonowens hade då redan skrivit den bok som för västvärlden skulle ge bilden av Siam och kungen av Siam och långt senare ge Rodgers och Hammerstein sin jämte Oklahoma och Sound of Music största musikalsuccé. I boken berättar Anna hur hon kommer till Siam för att arbeta som guvernant för kung Mongkuts alla barn. De som sett musikalen, själv boken är väl inte mycket läst i dag, får intrycket att Anna nästan på egen hand civiliserar kungen och ger inte minst lille Chulalongkorn grunden till att bli den store moderniseraren av Siam (Thailand). Det skall också sägas att den mer exakta förlagan för musikalen var en roman av Margaret Landon, byggd på Leonowens bok.

Leonowens bok och även senare musikalen och filmerna, den senaste kom bara häromåret med Jodie Foster som Anna, innehåller missförstånd och faktafel om Thailand och det thailändska kungahuset (hela historien är förbjuden att visas i Thailand). Riktigt är dock att Leonowens undervisade Chulalongkorn och hans syskon i engelska. Att kung Chulalongkorn avskaffade månggifte och liberaliserade sitt land på många sätt - han är fortfarande enormt älskad av thailändare - behöver inte ha något att göra med eventuella intryck som Anna gav den lille prinsen. Men så framställde hon det själv och så framställs det i musikalen.

Man behöver inte vara musikalkännare för att se likheterna mellan Kungen och jag och Sound of Music. I båda fallen handlar det om en guvernant som kommer för att undervisa en vresig patriarks alla barn. Men båda historierna hade ju verklighetsbakgrund. Rodger och Hammerstein hade helt enkelt turen att hitta ungefär samma historia två gånger.

Hur som helst är det roligt att tänka på när man ser den lille Chulalongkorn i Hollywood-filmerna att den verkliga personen skulle besöka Härnösand (klev dock inte av fartyget i Härnösand och visade sig inte ens för de tusentals människor som samlats), Nyland, Sollefteå och Ragunda.

Lars Landström

Fotnot: Även två av Chulalongkorns söner, som följde honom i Ådalen, blev senare kungar av Thailand och fortsatte hans arbete med moderniseringen av landet. Musikalen Kungen och jag slutar med att kung Mongkut på sin dödsbädd tackar Anna för hennes insats. Chulalongkorn var då, 1868, 15 år.

Mer läsning

Annons