Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"En fullträff" – succépremiär för Höga Kusten Teaterförenings uppsättning av Nikolaj Gogols "Frieriet"

/

Det är svårt att vara bra, men det är ännu svårare att bli bättre. Med sin uppsättning av Gogols Frieriet tar Höga kusten teaterförening ett jättekliv framåt i sin utveckling som amatörteatergrupp. Och det är inte svårt att ana länsregissören Iso Porovics på samma gång varsamma och krävande hand bakom.

Annons

Amatörerna från Ullånger med omnejd har förvisso utvecklats stadigt hela tiden. Men det steg som de tar nu innebär en helt ny nivå. Alla agerar, replikerna levereras inte bara utan gestaltas levande och trovärdigt, skådespelare i bakgrunden väntar inte på sin tur utan fortsätter agera. Ord och kropp harmonierar, det är bra tempo och perfekt avvägd timing.

Alla har dessutom glimten i ögat, det går inte att ta miste på hur roligt de har på scenen.

Det är helt enkelt bra teater.

Pjäsen är därtill föredömligt kortad och rollistan reducerad.

Resultatet blir en gogolsk fullträff. Snobberi och sociala konventioner visas upp i all sin hycklande falskhet. Skarpsinnigt gestaltade karaktärer avslöjar obarmhärtigt den småskurna människans sämsta egenskaper som enfald, girighet, kryperi och fåfänga.

Och äktenskapet som institution grundad på status och förmögenhet framstår i all sin förtryckande tomhet.

Det blir många skratt i denna karaktärskomedi, där allvaret ligger hela tiden strax under ytan på typiskt gogolskt vis.

Skådespelarinsatserna är som sagt gedigna. Satu Eriksson är bräckligt skör i sin konventionella och affekterade lynnighet. Robert Sandström är stundtals lysande som burdus och intrigant översittare. Agneta Westerlunds äktenskapsmäklerska ljuger så oskuldsfullt bra att man vill bara att hon ska fortsätta. Börje Sachs indolente figur är genuint klassiskt rysk. Björn-Erik Sundström trovärdigt tillgjort fjantig, och Jonny Hurtigs småaktigt dryg så det står härligt till.

Linn Bodin har en mindre roll som hon bär upp med pondus och auktoritet.

Och så Bo R Holmberg. Den gamle författaren är smått genial i sin tolkning av den överårige friarens gubbsjuka entusiasm som ständigt hotas av begynnande demens. A late bloomer men som han blommar ut!

En fantastisk föreställning. Det enda jag inte blir riktigt klok på är valet av musik. Låt gå för Kalinka i början, men Chatjaturjan, och Katiusja som avslutning?

Pjäsen spelas i Ullånger även på lördag. Sedan blir det spelningar på Thuleteatern i Örnsköldsvik nästa fredag, lördag och söndag.

* * *

Den odemokratiska staden – om den urbana diktaturen och byn som fostrade en statsminister

Jag behåller min yxa och in vedpanna - om hantverkets betydelse

Gerillagrönsaker och revolutionsfläsk - om mat som gör motstånd

Det är dags att plöja ned pengarna där de en gång växte fram - om landsbygdens villkor

Mer läsning

Annons