Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En film om en annan socialdemokrati

KRÖNIKA: Lars Ragnar Forssberg skriver om Ingvar Carlsson med anledning av en film i SVT.

Annons

Folkhemspojken är en tvåtimmarsfilm om Ingvar Carlsson. Det första avsnittet sändes på SVT i går, onsdag, det andra sänds den 24 augusti.

Han föddes i Borås 1934. Sverige var ett fattigt land med djupa klassklyftor. Hans far arbetade på ett kafferosteri, hans mor sydde badrockar för att bidra till familjens försörjning. Så dör fadern i en arbetsplatsolycka när Ingvar är tio år. Hans farbror säger att ”nu Ingvar får du ta ansvar.”

Det gör han. Går i realskola och sliter som springschas på lediga stunder, studerar på handelsgymnasium och träffar sin blivande hustru Ingrid. Som artonåring går han med i SSU, där han gör snabb karriär. I augusti 1958 ringer Olof Palme och frågar om Ingvar vill komma till Stockholm och arbeta med honom hos Tage Erlander. Det vill 23-åringen. Han tar tåget till Stockholm och får fråga om vägen till Kanslihuset.

Det skulle kunna vara en saga, men det är det inte och man kan inte annat än beundra Olof Palmes som lyckats nosa upp denna nästan okända politiska begåvning. Nu följer slitsamma år, man jobbar åttio timmar veckan besjälade av att människor ska få det bättre och möjligheter att bestämma över sina egna liv. Det handlar om bostäder, löner, utbildning och ja – rättvisa.

Palme föreslår efter ett år att Carlsson ska åka till USA och studera. Det gör han och blir när han kommer tillbaka vald till ordförande i SSU. 1966 blir han Erlanders statssekreterare.

Filmen fyller mig med saknad. Den skildrar ett försvunnet Sverige och en politiker som alltid hade en stillsam framtoning, men hela tiden brann för att göra landet rättvisare och ge människor möjligheter att skapa ett drägligare liv. Den berättar om en man för vilken egennytta verkar ha varit ett okänt begrepp. Men han var förstås inget helgon. De politiska striderna och motsättningarna var hårda, klasskampen var en realitet. Man måste slåss för varje löneförhöjning.

Ingvar Carlsson beklädde många ministerposter. Han var en resultatinriktad politiker som aldrig glömde varifrån han kom och var förstås ett viktigt komplement till överklasspojken Palme. För dem var politiken något djupt allvarligt; att se till att de som av utbildningsmässiga och andra skäl hade fått en dålig start i livet skulle få det bättre. Det handlade med ett ord om rättvisa.

Så mördas Palme sent på kvällen den 28 februari 1986 och Ingvar Carlsson, som aldrig önskat bli statsminister, inser att han inte har något val. Det är hans plikt att ta över. Men sedan kommer politiker som Göran Persson och Björn Rosengren och förslösar det politiska arvet.

Tyvärr får vi inte reda på varför Ingvar Carlsson lät detta ske.

(Filmen finns också tillgänglig på SVT Play.)

*

Läs mer: Forssberg om den urspårade socialdemokratin

Mer läsning

Annons