Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Det är jag som är Pugh”

ÖRNSKÖLDSVIK. Att väcka liv i Grymlings skulle vara att värma upp en gammal omelett. Åtminstone enligt Pugh Rogefeldt själv. Vilken tur då att Pugh funkar bra bara som Pugh. I en lokal, i Örnsköldsvik, en söndagkväll i oktober.

Annons

Det finns ingen väntan som är lik den man ägnar sig åt innan konserter. Förväntan, iver, frustration. Den som väntar på något gott. Fast det vet man ju inte. Lite grisen i säcken är det allt.
Nåväl, när Pugh Rogefeldt kommer ut på Sliperiets scen, en och en halv timme efter insläpp, då är han inte ens i närheten av den

MR COOL

Pugh Rogefeldt är Mr Cool. Hur många kan släntra in på en scen med totalt omoderna och slafsiga kläder och frisyr och ändå möta folkets jubel? Tja, inte Nanne Grönwall eller Christer Sjögren i alla fall.
Det är jag som är Pugh Rogefeldt, säger han.
Som om han skulle ha kunnat vara någon annan?
Jag hoppas ni tycker att det här ska bli kul, en söndag i Örnsköldsvik.
Kanske tycker rockstjärnan att söndag är en alldeles icke förträfflig dag att spela på? Sannolikt.

Somliga gillar låtar som låter som en inkokt fisk, men det gäller inte mina för de ska bolla och rulla fram.
Textraden säger en hel del. Kan nog komma på en hel del låtar som skulle passa på beskrivningen, men Pugh Rogefeldts låtgömma känns mer som rosastekt och saftig lax, eller varför inte nyfångad abborre.

KÄNNS LITE SNOPET

Klassikern Bolla och rulla med endast gitarren som instrument får inleda kvällen, följt av sköna Dinga Linga Lena. Men just då känns det allt lite snopet. Publiken tycks inte vilja komma igång trots den saftiga inledningen. Pugh själv verkar också lätt förvirrad.
Inte förrän kompisarna Frank Liestam och Benna Sörman kommer in på scenen blir det åka av och Pugh tycks få förnyade krafter som han delar med sig av till de 150 personerna i publiken.
Det blir kavalkad i gammalt och nytt. Gosse ifrån staden, Vandrar i ett regn och Grävmaskin. Lust, hunger, kärlek och törst som är alldeles splitterny och inte ens finns på skiva ännu men som inte torde få problem att vinna
recensenternas hjärtan.

POSITIVA KVIDANDEN

Och när rockräven lovar Mitt bästa för dig från tiden med Grymlings, hörs flera positiva kvidanden runt om i publiken. Det är riktigt bra.

Den största hiten för kvällen tycks vara när Pugh går tillbaka så långt som till 1969 och bjuder på klassikern Surabaya Johnny.
Pugh står sig bra med sina finurliga och enkla texter, med sin blandning av rock, pop, progg och folkviseton. Och även om han skulle trivas bra med Plura och Ulf Dageby på en öde ö så är Pugh sin egen, med sin egen låtskatt och sin säregna röst. Det är liksom inget tjafs.

Så nog fick publiken valuta för pengarna. En söndagkväll i Örnsköldsvik.


ELIN HOLMBERG

Annons