Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Britterna Tinder-swipar bort EU

KRÖNIKA: Kristian Ekenberg om Brexit.

Annons

Uthålliga relationer är inte tidens melodi.

I dejtingappen Tinder kan man, med en enkel handrörelse, swipa bort det som inte passar. Men man skulle kunna tro att unioner mellan länder är lite mer bestående än vad ett misslyckat ragg är.

Foto: TT

Att Storbritannien nu står inför en omröstning som kan sluta med att de lämnar EU, har, lite oväntat, väckt varma känslor hos mig inför unionen. Jag vaknar inte om morgonen och hissar EU-flaggan till tonerna av Beethovens nionde symfoni. Tvärt om har jag varit måttligt entusiastisk inför EU-projektet, men fullt medveten om det faktum att har man en gång anslutit så finns ingen återvändo. Vi är förenade med Europa, i nöd och i lust.

I nöd och i lust är inte någonting som britterna tar så allvarligt på. Att de överväger att lämna EU ter sig nästan provocerande tidstypiskt.

Britterna tittar på oss och ser det som tonåringar ser när de beskådar fjolårets idol, nu hopplöst ute när en ny och uppdaterad modell har äntrat scenen. De vill inte leka med oss likt barn som tröttnar på husdjuret som var roligt i förra veckan. Vi är lika ute som gårdagens heta restaurang.

Det som förvånar är att det är de konservativa Tories som leder uttåget, anförda av frisyren Boris Johnson, som använder sig av EU-skepsisen för att kuppa in sig som partiledare. Vilket är lite som att använda en atombomb för att avlägsna ett besvärande getingbo.

Boris Johnson har sin egen agenda, och han vet, likt Donald Trump i USA, vilka knappar han ska trycka på hos väljarkåren. Som författaren Amanda Svensson konstaterar i en essä i Expressen:

”’Leave’-kampanjen handlar till syvende och sist bara om en sak: Ett försök att hålla flyktingar och invandrare av praktiskt taget varje slag borta från de brittiska öarna.”

De konservativas motvilja mot att gå med i EU är begriplig sedd till deras ideologiska kontext, men nu, som medlemmar, borde de konservativa om några inse vikten av att hedra en överenskommelse och inte dra sig ur när det blir lite jobbigt.

En av få saker som tycks hålla uppe vår trohet och uthållighet är tv-serier, även om vi föredrar att titta på dem i klump timme efter timme under en helg. Men om inte alla avsnitt serveras för glufstittning, kan vi säsong efter säsong villigt bänka oss framför ”Game of thrones” trots att nya lockelser på skärmen hägrar. Gissningsvis finns det många läsare av detta som har längre relationer med Jon Snow än med nuvarande partner vid köksbordet.

Skillnaden är kanske att britterna föredrar att titta på EU-versionen av ”Game of thrones” framför att medverka i handlingen. I tron att sitta tryggt på sin isolerade ö kan de följa Greklands ekonomiska härdsmälta, högerextremisters framfart, politisk beslutsförlamning och huruvida flyktingkrisen slutar med att en stor mur reses vid den södra gränsen.

I ”Game of thrones” har vi för övrigt lärt oss att en allians bara är vatten värd.

Läs mer: Kristian Ekenberg om tv-serierna som ger en alternativ historieskrivning

Mer läsning

Annons