Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bosnien prisar Sollefteåpoet

/
  • Milorad Pejics diktsamling Hyperborea har fått pris för den bästa poesiboken publicerad 2011 på bosniska, montenegrinska, kroatiska och serbiska.

En poet. Tjugoåtta år. Tre diktsamlingar.
Milorad Pejićs sparsmakade produktion utgör inget hinder. Nu har han tilldelats det största bosniska litteraturpriset, Slovo Makovo.
Men den som vill läsa honom på svenska får vänta.

Annons

Priset gäller den senaste diktsamlingen, Hyperborea, som gavs ut 2011. Juryn är, bokstavligt talat, lyrisk:

"I sin bok Hyperborea har Milorad Pejic mästerligt konfronterat subjekt ödelagda av historien med den mystiska Hyperborea där det råder en evig sol, harmoni och varaktig fred. Hela denna diktsamling är en utmärkt poetisk allegori om strävan efter frid, lycka och inre tillfredsställelse, vilket är möjligt endast om historiens lager, identitetsförfalskningar och civilisationens bluffar skalas bort."

Människans existentiella villkor är ett centralt inslag i Milorad Pejićs lyrik. För var individen än befinner sig, vilka omständigheter som än råder, är frågan ständigt densamma.

– Den universella frågan, frågan om vår existens – om vårt sanna ansikte, säger Milorad Pejić.

När han började på universitetet i Sarajevo läste alla hans vänner filosofi och litteratur. Trots ett hårt samhällsklimat med utbredd fattigdom och stora sociala skillnader frodades kulturen desto mer.

– Kulturen är viktig, den finns i varje gathörn. Tuszla eller Sarajevo – sådana städer producerar mer kultur på en vecka än vad Västernorrland gör på sex månader, säger han.

Själv studerade Milorad Pejić ekonomi.

– Min far sade att man inte kunde leva på kulturella yrken. Och ekonomistudierna var inte något problem för mig, jag klarade av dem ganska enkelt.

Tiden med de filosofi- och litteraturstuderande kamraterna blev det vattenhål där han kunde släppa själen fri. Kulturkonsumtionen vägleddes av universitetets professorer; de läste massor – Yeats, Pound, Brecht, Kafavis – och diskuterade i det oändliga.

– Den största poetiska upplevelsen var T.S. Eliot. Extraordinära dikter, jag berördes djupt. Den där tiden färgade mig starkt, både intellektuellt och språkligt, det gav mig ramar och uttryck.

1992 valde Milorad Pejić att lämna Bosnien. Han flyttade till Sverige och så småningom till Sollefteå, där han i dag arbetar på Skatteverket. Poesin ägnar han sig åt på fritiden och någon massproduktion är det sannerligen inte tal om; precis som Tomas Tranströmer är han en ytterst långsam samlare av ord och presenterar med djup eftertanke ett fint destillat av liv, silat genom tidens, erfarenhetens och språkets filter.

Men likheten slutar inte där. Milorad Pejić är en stor beundrare av Tomas Tranströmer och känner ett starkt släktskap med den svenska poeten och nobelpristagaren.

– Många gånger kan man tycka sisådär om nobelpriset i litteratur. Men den här gången prickade de verkligen rätt. Jag förstår Tranströmer både som människa och poet, jag tycker att vi ligger varandra nära både idémässigt och till uttrycket, och har översatt många av hans dikter till bosniska.

Milorad Pejićs första diktsamling, "Vaza sa bilkju krin", som betyder ungefär "En vas till växten lilja", gavs ut 1985 i Sarajevo. Den andra diktsamlingen gavs ut sexton år senare och den senaste, "Hyperborea", kom 2011.

Delar av produktionen finns delvis översatt till tyska och engelska, men någon svensk översättning är hittills inte gjord.

– Det är svårt att översätta poesi, det går nästan inte; man får snarare tala om tolkningar, säger han.

– Jag vill gärna ge ut mina dikter på svenska. men först måste jag hitta någon som kan göra dem rättvisa, fånga tonen och känslan.

Mer läsning

Annons