Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bodil Jönsson om arbete och tid: "Så oerhört fantasilöst att höja pensionsåldern"

Hon blandar tankar om tid med tankar om arbete och om att leva hela långa livet. Nyligen fick hon det finaste pris hon någonsin fått. Författaren Bodil Jönsson hade mycket att delge en stor skara vetgiriga seniorer i Härnösand.

Annons

Bodil Jönsson besökte Härnösand och pratade bland annat årsringar, arbete och hjärnans förmåga att se och förstå sammanhang bättre i takt med stigande ålder.

"Leva livet hela livet" var temat på Härnösands teater när fysikprofessor emerita Bodil Jönsson gästade Härnösands pensionärsuniversitet, HPU. Det är också titeln på hennes bok från i fjol.

Nyss kom ännu en bok – "Tio tankar om arbete" – som kastar bränsle på debatten om höjd pensionsålder.

– Så oerhört fantasilöst. Först är det 65 år lika för alla, sedan 67 år lika för alla. Jag tycker det är så otidsenligt. Vi är inte identiska. Vi har ju olika löner. Varför inte olika arbetstid, säger Bodil Jönsson.

Tid för småbarn, tid för stökiga tonårsbarn, tid för gamla föräldrar. Allt sådant vill hon väga in. Nödvändigt lönearbete får delas solidariskt.

I "Tio tankar om tid" från 1999 blev Bodil Jönsson riksbekant för begreppet ställtid, att få och att ta sig tid mellan olika uppgifter och engagemang.

Nu lanserar hon begreppet lagomarbete och räknar med mothugg.

– Det kan blir rätt mycket liv om den boken. Det är väl ett majestätsbrott att säga som jag gör. Men någon måste få oss att nyktra till, inte minst inför den kommande robotiseringen.

Med enkel matematik slår hon fast att arbete är en ganska blygsam del av människans liv.

Åtta timmars arbetsdag betyder 33 procent jobb per dygn. Men räknar man bort lördagar, söndagar, semester, långhelger samt tjugo år före arbetslivet och tjugo år efter arbetslivet och korrigerar för sömn så landar man på att 15 procent av det vakna livet är jobb. Bara 15 procent.

– Varför känns det då som man alltid jobbar? frågar Bodil Jönsson högt.

Anna-Catarina Bergdahl till höger var en av många som fick en pratstund och dedikation av Bodil Jönsson.

Själv är hon ett levande exempel på flexibelt arbete. Efter 46 år som anställd vid teknisk fakultet har hon vid uppnådda 74 årsringar hunnit med sju år som författare och föreläsare i egen regi.

Det är i sig ett inlägg i pensionsdebatten:

– Många är som jag: inte utbrända, missköter inte sin familj, är nyttiga för varandra och för samhället. Varför skulle vi snöpa dem?

Bodil Jönsson har fått många priser och utmärkelser. Årets folkbildare två gånger, årets yrkeskvinna, konungens medalj av 8:e storleken, årets väckarklocka och årets senior är ett litet axplock.

När jag frågar om det finaste priset svarar hon tacksamt:

– Det är kungen hit och kungen dit. Jag bryr mig egentligen inte. Men i år har jag fått Tage Danielsson-priset!

– För en naturvetare att få detta humanistpris är stort. Jag brukar prata med Tages staty i Linköping när jag är där. Min inre Tage får mig att fråga saker, förklarar Bodil Jönsson.

Publikfrågor efter föreläsningen kretsade kring fenomen som ensamhetsbehov, förväntansstress och naturlig lättja.

I livaktiga HPU:s höstprogram blandas många fler höjdpunkter, om allt ifrån solokonsertens historia, möten med Bellman och mousserande viner till Nato, radion som folkbildare, dofters hemligheter och mycket annat.

Läs mer: Det våras för pensionären – Bodil Jönsson är dess apostel

Läs mer: Ett nytt sätt att bli gammal

Annons