Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension: Han talar kyrkans språk på torget

/

Annons

Har religionen kommit tillbaka i det offentliga samtalet i Sverige?

Det menar Joel Halldorf i Kyrkan på torget, som utgör ett potpurri av drygt femtio texter som under en tioårsperiod publicerats i Dagens nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, Världen idag, Sändaren och Dagen.

Texterna är grupperade under rubrikerna Politik, Kultur och Kyrka, skrivna mellan åren 2005 och 2015. Halldorf (född 1980), som är teol. dr i kyrkohistoria, författare, medarbetare i Expressens Kultur, ledarskribent på tidningen Dagen, väjer inte för att skriva om politiskt känsliga ämnen och menar att texterna är ”försök att tala kyrkans språk på torget”. Kyrkan är till sin natur politisk, enligt Halldorf, som menar att vi behöver mer politisk religion i vår tid.

Fler sådana teologer med stringens och stilistiska förmåga behövs i den offentliga debatten och för att tala med biskop Mikael Mogren har Joel Halldorf den vassaste pennan i svensk kristenhet just nu. Jag är böjd att hålla med honom.

Texterna utmanar. Halldorf argumenterar för kyrkans återkomst i bjärt kontrast till föreställningen om att religionen är något apart och svunnet. Han menar att vi har lämnat det sekulära paradigmet bakom oss och nu befinner oss i ett postsekulärt samhälle, dvs. ett samhälle ”efter-det-sekulära”.

Vad menar han med det? Begrepp som religiös och ateist gäller inte längre, utan alla tolkar och vägleds av värderingar och föreställningar som inte kan bevisas genom vetenskapliga experiment. Det vill säga, alla har sina specifika utgångspunkter och sammanhang. I en sådan pluralistisk gemenskap har varje röst en betydelse.

Under rubriken Alla är religiösa utmanar han läsaren: ”Insikten om att världen, och inte bara trossamfund, är religiös hjälper oss att orientera oss i samtiden. Hur ska vi förstå vreden som riktas mot dem som vill vara barnmorskor utan att genomföra aborter?

Eller att somliga vill använda polismakt för att förbjuda religiösa plagg och symboler? Dessa företeelser väcker så starka känslor för att de utmanar sekulär-religiösa dogmer.”

Halldorf är inte ute efter att omvända alla, utan vill istället vara en av många röster i en pluralistisk värdegemenskap där vi alla behöver tala med varandra. Sokrates lär ha sagt ”tala så att jag kan se dig” och anspelar på att göra sin röst hörd i en demokrati – ord som passar även i en postsekulär tid.

Det finns inga neutrala utsiktstorn, enligt Halldorf, utan endast specifika perspektiv. Också det sekulära är ett perspektiv bland alla andra. Utifrån denna insikt är det som vår kultur kallas för ”postsekulär”, poängterar Halldorf. I ett sådant samhälle blir en kristen röst ett perspektiv bland andra.

När jag har läst texterna har jag ömsom känt mig berikad av bredden på ämnena och ömsom saknat vissa fördjupningar. Dessa förekommer endast i de längre texterna, som publicerats i de större tidningarna . Det ligger dock i sakens natur att texterna är spretiga, eftersom texterna är publicerade i så många olika tidningar under en längre tid.

Spretigheten till trots anser jag att Halldorf med Kyrkan på torget inte enbart har ett ärende till kyrkan utan även till det stora torget, där kyrkan också finns. I förordet, som fungerar som ett kitt som fogar samman texterna, berättar författaren om sin strävan att ägna sig åt offentlig teologi, som ett redskap för kulturanalys, politiskt tänkande och samtidsspaningar. Jag önskar verkligen att Halldorf fortsätter på den offensiva linjen att leverera civilisationskritik som provocerar både på torget och i kyrkan.

Mer läsning

Annons