Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Njutbart om två konstnärsöden

/

Olof Ågren från Alsen i Jämtland gjorde stor succé på sin första utställning på ett galleri i Stockholm och kritiken hyllade honom i alla tonarter.

Annons

Men han bad alla fara åt helvete, slutade måla och blev bonde i Småland i stället. När han dog 1962 förvånades till och med konstkritiken över att det unga målargeniet som försvann nyss hade dött i hög ålder.

Den tyska judiska konstnären Lotte Laserstein (1888-1993) räddade sig till Sverige 1937 i sista minuten. Hade hon blivit kvar i Tyskland hade hon dött i koncentrationsläger. Hon var sedan flera år förbjuden av nazisterna att måla och förbjuden att sälja sina tavlor. I Sverige målade hon allt sämre tavlor och blev fullkomligt bortglömd.

Fredrik Sjöberg skriver i boken "Ge upp i dag - i morgon kan det vara för sent" om dessa två särlingar. Han berättar deras historia men precis som i sin förra bok, "Varför håller man på?", är det mer en litterär betraktelse han gör.

Olof Ågren och Lotte Laserstein träffade aldrig varandra. Men Fredrik Sjöberg är heller inte ute efter att knyta ett fysiskt band mellan konstnärerna. Han funderar över de två konstnärerna. Hur levde de? Varför gav Olof Ågren upp och slutade att måla? Varför blev en så lysande målare som Lotte Laserstein så småningom en ointressant målare? Det finns några tidiga målningar av henne i boken. Titta till exempel på självporträttet med katt.

Fredrik Sjöberg ser den stora skissen till väggmålning som finns i Östersunds rådhus och ser en vändpunkt, en brytning. Olof Ågren gjorde skissen till ett offentligt uppdrag han inte vann. Fredrik Sjöberg gillar inte tavlan, den är för enkel. "Jag läser tavlan som ett konstnärligt självmordsförsök".

Lotte Laserstein blev en ganska framgångsrik porträttmålare i Sverige. Före Stalingrad fick hon måla porträtt av välbeställda människor som i några fall hade Adolf Hitlers fotografi på byrån.

Lotte Lasersteins mor fick inte inresetillstånd till Sverige och dog 1943 i koncentrationslägret Ravensbrück. Ruben Rausin, han som skulle starta Tetrapak efter kriget, hade intygat att Lotte Laserstein var en konstnär som kunde stå för sin försörjning och lovade att stå för Meta Lasersteins försörjning men det hjälpte inte. Att Lotte Laserstein var en av få tyska judar som fick stanna i Sverige berodde på ett skenäktenskap. Systern Käte lyckades överlevde under jord, men blev en bruten människa, och tillbringade några sista år i systerns lägenhet på Östermalm.

Fredrik Sjöberg skriver och funderar och texten vindlar fram på ett sätt som känns mer eftertänksamt än tillrättalagt.

Det är njutbart att läsa Fredrik Sjöberg.

Ge upp i dag - i morgon kan det vara för sent

Fredrik Sjöberg

Albert Bonniers Förlag

Mer läsning

Annons