Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nationalnyckeln är inte mossig

Bladmossor
Nationalnyckeln

Annons

På senare tid har satsningen på Sveriges genom tiderna största bokprojekt ifrågasatts. Det vill säga den nya Nationalnyckeln över alla kända arter i den nordiska floran och faunan.

Kritiken handlar bland annat om att det är slöseri med pengar, att liknande uppgifter redan finns i andra böcker och att det är onödigt med sådana bokverk i digitaliseringens tidevarv. När verket är klart handlar det om över 100 bild- och faktaspäckade volymer som täcker hyllmetrar.

Jag håller inte med skeptikerna. Modern teknik i alla ära, men många gånger går det fortfarande snabbare att söka i en bok än att starta upp en dator och leta den vägen. Lockelsen i att hålla ett digert verk i handen går heller inte att motstå. Det är ungefär som att en gammal fotograf kan sakna känslan av att kopiera svartvita bilder manuellt istället för att jobba med dem på en bildskärm. Eller för reporten att ta ett färdigskrivet manusark ur skrivmaskinen.

Men det är klart att tekniken ska gå framåt och det gör den även i Nationalnyckeln. Det gäller inte minst i den sjunde volymen "Bladmossor, kompaktmossor-kapmossor". Där utnyttjas modern digital teknik fullt ut och redovisas sedan på papper.

Med hjälp av mikroskop, en ny optik, datorer och digitala finesser har fotografen Christopher Reisborg kunnat fotografera upp till 90 bilder i olika skikt för att sedan lägga samman dessa digitalt i ett datorprogram och få alla delar på bilden i fokus. På så sätt har mycket små detaljer på bladmossorna kunnat fångas på ett unikt sätt, allt från sporkapslarna till klyvöppningar och bladens celler.

Tekniken skapar både nya möjligheter att artbestämma det man hittar och har ett estetiskt värde. Fotografierna är dessutom kompletterade med akvareller.

I det nya verket om de ungefär 1000 bladmossorna i Norden behandlas 292 arter egentliga bladmossor ur 60 släkten. Merparten av bladmossorna som tas upp i den andra volymen av bladmossor är tuvbildade mossor, som ofta har sin sporkapsel i toppen av skotten. Mossor som växer på döda djur och spillning, på stenar, bark och jord. Ofta trivs de i fuktiga lägen.

Precis som tidigare illustreras varje art i både text, bild och utbredningskartor. Boken visar också att det inte handlar om "mossa som mossa". Det är en mycket varierande grupp arter som många gånger dessutom visar sig vara vackra om du kryper ner på knä och tittar lite extra. Kolla till exempel in de nästan UFU-liknande parasollmossorna.

Och du kan ju bara inte motstå frestelsen att slå upp sidan 422 och se hur en mossa med namnet långhalsnicka verkligen ser ut.

Mer läsning

Annons