Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mänskligt om revolutionärer

/
  • Hilary Mantels stora roman om franska revolutionen har delats upp i tre delar.
  • Startpunkten för franska revolutionen: stormningen av Bastiljen 1789.

BOK: Kristian Ekenberg om Hilary Mantels "Frihet" – första delen i en serie om franska revolutionen.

Annons

Hilary Mantel skrev ”A place of greater safety”, vars första del nu ges ut på svenska med titeln ”Frihet”, redan 1992, och att vi nu får ta del av den på svenska beror på succén med romanerna om Thomas Cromwell.

Men kan det vara så att vi i dag, 2016, är mer benägna att läsa om franska revolutionen än vi var för drygt 20 år sedan? Åren i slutet av 1700-talet var tumultartade – en hel världsbild slogs sönder – och vi lever nu i en tid som ter sig lika omvälvande, där gamla sanningar omprövas dagligen i ett utmattande tempo. De värderingar som upplysningen och revolutionen förde med sig är också under attack i dagens Europa.

Originalet är en tegelsten på 900 sidor som Weyler förlag delat i tre. Hilary Mantel följer de tre revolutionärerna Danton, Robespierre och Camille Desmoulins från späd ålder, hur de växer från nollor till revolutionens galjonsfigurer. Vanliga människor. Den stora och ärrade Danton, briljant retoriker med lungor som ger hans ord vingar. Den strikta Robespierre, revolutionens omutliga hök. Och den eldiga pamflettförfattaren Camille Desmoulins, vars intrikata kärlekshistoria med en mor och en dotter upptar det mesta av ”Frihet” innan allt brakar loss.

Hilary Mantel vet att människorna är historien. Det kan låta som en självklarhet för den som fått lära sig rabbla kungalängder, men det jag syftar på är enskilda personligheters förmåga att styra historiens riktning, hur basala mänskliga drivkrafter och drömmar inte kan ignoreras när historien skrivs. Därför måste hon börja tidigt i livet när dessa centrala gestalter formas, även om ungdomsåren kan tyckas ta upp oproportionerligt stort utrymme i denna stympade version av jätteromanen.

En annan insikt Hilary Mantel har är att människor, i mycket, i det väsentliga, är sig lika genom seklerna. Det är därför hon lyckas göra denna trio, och i ännu högre grad Thomas Cromwell, så lätt att känna igen för läsare i dag.

I historisk fiktion ligger frågan ”vad är sant?” ständigt på lur, och jag har förståelse för om vissa läsare förhåller sig skeptiska till hur bekymmerslöst Mantel svingar sig mellan det vi vet och det som kunde ha varit. Hon skriver själv: ”Läsaren undrar kanske hur man skiljer fakta från fiktion. I grova drag: allt som verkar särskilt osannolikt är förmodligen sant.” Själv hör jag inte till den bekymrade skaran.

Läsare som inte kan redogöra åtminstone för de centrala händelserna i revolutionens förlopp bör kanske först konsultera en historiebok. Hilary Mantel bryr sig inte om någon trist redovisning utan lägger sig nära sina huvudpersoner medan det större skeendet kan te sig fragmentariskt. Överblick får man först senare, när historieböckerna skrivs, om ens då, inte medan historia skapas.

Denna tredelade roman om franska revolutionen är inte lika utvecklad som böckerna om Cromwell. Hon har slipat sina verktyg sedan dess, även om fröna till den senare succén går att beskåda här med facit i hand. Den som inte har läst henne, och är mer intresserad av författarskapet än av revolutionen, bör först bekanta sig med Thomas Cromwell.

Sedan är det svårt att avge någon definitiv dom efter bara första tredjedelen. Romanen avbryts där andra författare skulle kunna inleda och man känner sig som läsare en smula snopen.

Giljotinens skugga anas blott.

Väntan blir dock inte lång – de två resterande delarna publiceras i höst och nästa vår.

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Mer läsning

Annons