Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen plats för brott och straff

/
  • Vladimir Sorokins Snöstormen är en dyster framtidsvision om Ryssland men saknar hans tidigare romaners fantasifulla groteskerier.
  • Atiq Rahimis

Vladimir Sorokins tidigare romaner är mörka dystopier som med mäktig fantasikraft tecknar en ytterst kritisk bild av tillståndet i Ryssland, och den riktning i vilken jättelandet i öster rör sig.

Annons

Också den senaste romanen Snöstormen är en dyster framtidsvision, någon gång efter Stalintiden och den Röda oredan, som utspelar sig på en landsbygd som bortsett från en del tekniska finesser och underliga varelser, påminner en hel del om tsartiden. Och givetvis om dagens Ryssland.

Romaner saknar inte klassiska referenser, huvudpersonen doktor Garin är en avlägsen släkting till Tjechov, och handlingen är till stor del en parafras på den sene Tolstoys berättelse "Ivan Iljitjs död".

Symboliken är tydlig, för att inte säga övertydlig. Snöstormen som det eviga Ryssland, doktor Garin är världsförbättraren som nästan går under i en för honom egentligen främmande miljö, det tröga men trägna ryska folket står kusken Harkel för. Hoten kommer från avlägsna länder.

Samtidigt saknar Snöstormen de tidigare romanernas fantasifulla groteskerier. Här är Sorokins påhitt utan skärpa och utan klar avsikt. De belyser föga, och avslöjar ingenting.

Det är enahanda, tamt och tämligen poänglöst.

Ryska klassiker spelar en stor roll också i Atiq Rahimis nya roman "Satans Dostojevskij".

Det börjar som en afghansk version av "Brott och straff". En ung intellektuell, som lämpligt nog heter Rassul, dödar en pantlånerska, som heter Alia, för att lösa sina finansiella problem, men också för att befria världen från en värdelös varelse, och hämnas sin älskade, som lämpligt nog heter Suphia.

Det går inte som han har tänkt sig. Den unge mannen har studerat i Sovjet – hans far, som han hatar, var kommunist - och han älskar rysk litteratur, framför allt Dostojevskij. I samma ögonblick som yxan faller mot pantlånerskans huvud kommer han att tänka på Raskolnikovs öde. Och han flyr i panik, utan att stjäla någonting.

Men inbördeskrigets Kabul skiljer sig väsentligt från 1800-talets St. Petersburg. Här finns inget utrymme för religiösa grubblerier och moraliska samvetskval, här skjuter alla utan att veta varför eller mot vem.

Och Rassuls brott är som utplånat från världens yta, det är som om det aldrig har hänt. I sin förtvivlan försöker han överlämna sig till rättvisan, men det finns ingen som kan ta emot honom, och ingen betraktar mordet som brott ens en gång.

Rahimis roman är fast förankrad i en persisk berättartradition, och tangerar ständigt sagan och myten. Precis som den andra kände afghanske författaren Khaled Hosseini (hans roman "Och bergen svarade" recenserades på kultursidan 31 augusti).

Hans prosa är på samma gång påtagligt konkret och suggestivt poetisk, och skildrar människans bästa och sämsta sidor med en självklar mångfacetterad nyansrikedom.

ÖVERSATT

Snöstormen

Vladimir Sorokin

Översättning: Ben Hellman

Norstedts

Satans Dostojevsky

Atiq Rahimi

Översättning: Kristina Ekelund

Leopard

Gregor Flakierski

Mer läsning

Annons