Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fenomenet svikna män i Eggers nya roman

/

Fredrik Borneskans läser Dave Eggers roman om ett ämne som är kusligt bekant från nyhetsrapporteringen.

Annons

Det finns gott om skildringar av besvikna unga män som saknar, eller tycker sig sakna, uppgift och mening. Vi läser om dem i deckare, vi ser dem i thrillers eller actionfilmer och de har tyvärr sina motsvarigheter i verkligheten. De skymtar bakom svarta rubriker och vansinnesdåd, män eller pojkar som gjort något drastiskt där de trott sig utvalda för ett uppdrag, inte sällan givet av högre makt.

När Dave Eggers, som tidigare blivit mycket uppmärksammad med böcker som "Kungens hologram" och "Circle", skildrar en av dessa unga män gör han det på ett eget och åtminstone till en början originellt vis. Handlingen skrivs fram helt i dialogform, något som kräver en hel del av sin författare, inte minst tonsäkerhet och fingertoppskänsla för hur mycket av det som sker som ska uttalas.

Vi möter den 34-årige Thomas som, utan att vi först får veta varför, är besviken på livet och har en hel del frågor om varför tillvaron ser ut som han upplever att den gör. För att få svar kidnappar han astronauten Kev som uppfyllt alla samhälleliga krav men som, tycker Thomas, ändå svikits. Anslagen till Nasa, och den rymdfärja Kev redan i sin ungdom lovade att en gång resa med, har skurits ned. Istället läggs pengar på krig i fjärran länder vilket väcker frågor om amerikansk politik. Thomas ser sig tvungen att kidnappa även en före detta kongressledamot men frågetecknen fortsätter ändå hopa sig. Fångarna i den övergivna militärbasen med utsikt över Stilla havet blir därför allt fler.

I början, då handlingen ännu inte snävats av runt personen Thomas och omständigheterna runt honom, tycker jag mig höra ekon av bland annat Susan Faludis ”Ställd: förräderiet mot mannen”. Den amerikanske mannen tycks ha förlorat sin kompass och fått svårigheter att navigera i en föränderlig värld där lojalitet och kompetens inte längre är lika viktigt som förr. Där finns också rent existentiella frågeställningar, som hur en livsmening egentligen ser ut och vem som kan uppfylla den.

Men ju längre boken fortgår, man förstår att Thomas besvikelsebägare runnit över då en gammal vän till honom skjutits till döds av polis, blir boken mer till något annat och mindre originellt. Den dramaturgiska stegringen sker på bekostnad av att det mångbottnade djupet delvis försvinner.

Karaktärerna fungerar heller inte alltid. Den före detta kongressledamoten Dickinson är det svagaste porträttet. Här bryter ibland författarrösten igenom den som annars är tänkt att tillhöra en luttrad politiker, lite för teoretiskt klartänkt i en mycket pressad situation. Thomas förblir däremot en komplex och intressant person, galen nog för att genomföra kidnappningar, skarpsynt nog för att se sammanhang och förbindelser som ibland går att identifiera sig med.

Jag ska inte avslöja hur det hela slutar, men får konstatera att Eggers återigen skrivit en bok som fascinerar genom sin komplexitet. Olika livshållningar, värderingar och åsikter bryts i ett romanprisma som, trots vissa invändningar, skimrar och blänker.

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Mer läsning

Annons