Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Får nackhåren att resa sig

/

Aldrig förut har jag läst en deckare som gett mig så stor lust till ett landskap, att få se och uppleva Öland, som när jag läser Johan Theorins fjärde och avslutande del i deckarserien med den gamle skutskepparen Gerlof Davidsson i huvudrollen.

Annons

Och han lyckas också få nackhåren att resa sig på läsaren redan i första kapitlet, då de tre knackningarna hörs för andra gången från kistan med den nyss begravde storbonden Edvard Kloss i.

Denna gastkramande historia börjar redan 1930 och det är en ung Gerlof Davidsson, som tillsammans med den bleksiktige gossen Aron Fredh, hjälper dödgrävare Bengtsson med jobbet.

Johan Theorin är en driven spökberättare men kanske är han mindre bra på att hålla ihop sin intrig och att göra den riktigt trovärdig.

Trots spänningen halkar storyn ur då och då och man undrar i sitt stilla sinne: hur skulle det kunna vara möjligt att en liten kille som Jonas överlever alla hemskheter han utsätts för?

Rörgast

Johan Theorin

W&W

Karin Lundquist

Mer läsning

Annons