Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Amatörer? De är ju proffs!" – Gregor Flakierski imponeras av Tjechov i Sollefteå

/

En stol, ett bord, en ringklocka, det är enklast möjliga scenografi. En sörjande änka som lever isolerat, får besök av en desperat fordringsägare. Konflikt uppstår, skruvas upp till dödligt allvar – bokstavligt talat – för att övergå i ömma känslor.

Annons

Björnen är en mycket tjechovsk pjäs, även om upphovsmannen själv hade mycket låga tankar om den, och kallade den för enfaldig vaudeville (populär tack vare sin enfald!). Här är jag inte det minsta överens med Anton Pavlovitj – Björnen är en psykologisk humoresk i en akt som på ett övertygande sätt visar människornas bristande självinsikt, ett typiskt Tjechov-ämne.

Björnen saknar de stora dramernas stämningsfulla vemod, som i Körsbärsträdgården eller Tre systrar, men hans enaktare är genomgående mycket mer fartfyllda och med en starkt koncentrerad handling med kraftfull karaktärsutveckling av rollerna.

Sollefteå amatörteaters uppsättning, i regi av Iso Porovic – ständigt denne Iso! – bärs upp helt och hållet av skådespeleriet.

Mikael Björklund äger föreställningen med ett våldsamt utspel rakt genom. Hans ekonomiskt trängde, och känslomässigt en smula labile, godsägare Smirnov är en frustande, gapande, gormande, svärande, hämningslös furie, som skyller sina egna misslyckanden i livet på det motsatta könets svek och list, och döljer sin egen otillräcklighet bakom en aggressiv misogyni, som misstar emancipation för nivellering.

Mikael håller ett rasande tempo, och inte enda replik sitter fel. Imponerande!

Men han sekunderas väl av Ingrid Eldeklints änka som i självrättfärdig bitterhet väljer isolering för att kunna bevisa sin avlidne make den kärlek som han försmådde – för att uttrycka sig snällt – under sin livstid.

Hennes främsta styrka är minspelet där hon med små medel visar upp ett helt känsloregister inför Björklunds uppfordrande svada. Men också hennes repliker sitter som de ska. Hon riktigt lyser i sin motspelares skugga när hon tämjer tölpen till björn.

Fredrik Sundberg har en liten roll som betjänten Lucas, men han gör den inte desto mindre till något minnesvärt. Kroppsspråket är överraskande uttrycksfullt, och hans hasande gång och nötta karaktär bildar en osynlig inramning till Ingrid Eldeklints och Mikael Björklunds eskalerande konfrontation.

Efter föreställningen kommenterade en vän: Amatörer? De är ju proffs! Jag kan bara instämma.

Fast de kunde kyssas bättre.

Föreställningen spelas på Sollefteå Amatörteater 16, 17, 20, 22 och 23 april.

* * *

För fler kulturnyheter varje dag: Följ kulturredaktör Katarina Östholm på facebook:

Läs mer kultur och hitta alla artiklar på vår hemsida

Krönikor av Katarina Östholm:

Dödsstöten för landsbygden – om det brutna kontraktet mellan stad och land

Den odemokratiska staden – om den urbana diktaturen och byn som fostrade en statsminister

Mer läsning

Annons