Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alla intryckens Nordingrå

/

Del 1/Storberget

I en resa över bergen och genom årstiderna med konsten som en ständig följeslagare skriver Stefan Eurenius om Nordingrå, där generationer av konstnärer fångat det norrländska ljuset. Under sommaren publicerar vi några kapitel ur hans bok Nordingråberg.

Annons

Vår. Snön tinar. Sjöarna blir isfria i början av maj. Tussilago. Trädgårdsarbetet som förberetts inomhus flyttar nu ut. Samtidigt börjar planeringen för den kommande vintern i jord- och skogsbruk. Timmerbilar lastar i Järesta från tidig morgon till sen kväll. Äntligen ljusa kvällar! Fåglar anländer eller passerar på väg norrut.

Aprilsol och vägarna dammar torrt sandigt gult av vinterns hjälpande sand. Kyrkan syns till höger i förgrunden, med sundet mot Prästön med Dalsberget bakom. Nödår försenade bygget och kyrkan invigdes 1829. Sten togs från Kyrkberget mellan Östansjö och Nyland. Nu ringer kyrkklockorna. Klockan är elva. Solen skiner och det finns en oro i luften. På avstånd syns nordanvinden dra in fallstrimmor av regn, snö eller hagel - eller alltsammans, så nyckfullt som endast aprilvädret kan vara. På låg höjd jagas en sparvhök av kråkor över en lägda.

Från utsikten mellan Sund och Mädan ner mot Vadvalmen på mjuk vattenskjutande, tinande grusväg som slingrar sig ner mot Vadvalmssundet och Gaviksfjärden. Vägen går österut längs stranden på den skogsväg som blir ännu mer skogsväg längst inne i viken nedanför Storberget. Ljudet av en halvt omkullblåst asp som gnider sig mot en stående. Bär snötäcket ändå till toppen? Där vägen verkar bli en stig och några halvvuxna granar bildar en kil ger vi oss av in i skogen. In i slyn där ansträngningarna nu börjar på allvar mot målet - Annalisas slätten.

Snön skiner och bär. Stegen går målmedvetet men sakta uppför berget. Värmen tränger på innanför kläderna och utifrån. Skägglavarna hänger i kraftiga tofsar från granar, och från rötter och stammar har snön försvunnit. Energi strålar ut och smälter snön. Kring stammar, sly och blåbärsris är snön inte lika hårt packad. Det gäller att sätta ner stegen på rätt ställen; ögat söker skugga och tjocka snölager för att ge fötter och ben en smidig färd framåt. Ögat ger denna hjälp, men skenet bedrar ibland och stövlarna sjunker igenom. Med ett -krrvosch- rämnar snötäcket. En kryssning fram på vårens sista skare, mellan granar, över hyggen och genom ungskog.

Så småningom planar det ut. Från baksidan av berget syns Stortorget, Häggvik, Vågsfjärden och Skuleberget. Där syns Kusthallen. Ikväll är det match. Höga Kusten Hockey mot Lugnvik. Hockeyn växer. Division 3. Elitserien. NHL. Kusthallen. Swedbank Arena. Pepsi Center. Höga Kusten Hockey. Modo Hockey. Colorado Avalanche. Så går drömmarna och dit pekar ambitionerna. Den stora världen kommer närmare. Ingenting är omöjligt.

Spår av älg. Överallt syns spillning, klövtramp, halvätna sälgar bland stormfällen och myrstackar. Utsikten närmar sig, men blicken hålls nere tills det bästa och det mest värdiga perspektivet kan ses. Kampen för denna upplevelse skapar en mening med att belöna och överraska sig själv med ett intryck som exploderar och som ger lön för mödan i ansträngningen att ta sig upp på toppen. Jag småspringer ivrigt söderut över Annalisas slätten och finner vyn västerut. Magnifikt. Isen har släppt till hälften och ligger längs med Dönstaudden nedanför Ringkallen. Solen glimmar och kontrasten mellan sommar och vinter är total. Solljuset spelar på en himmel där små moln snabbt växer till sig. Skyndar mig att ta några bilder innan ljuset försvinner. Helvetesberget, Gaviksfjärden ut mot havet, Brattnäset, Killingholmarna, Långsön, Kattskäret, Storbergsholmen, Bäckerholmen, Germundsön, Ringkallen i öster och en gles tallskog med vackra träd, berget blottar klipporna och solen gör dem sköna att sitta på. De knotigaste tallarna verkar alltid stå längst ut, något avsides från de andra, med egen livskraft och styrka. Dricker en oslagbart god kopp kaffe för att slappna av och hämta kraft. Tänker på historien om målarkursen som höll till här uppe en dag för kanske tio år sedan. Alla deltagare skulle måla. En av deltagarna satt lite för sig själv. Istället för utsikten målade han en svart panter - -faaaan, det går inte! Jag klarar inte av alla intryck!!-

Kunde först inte förstå Helmer Osslunds målning från Storberget. Någon förklarade den för mig, men jag blev tvungen att titta på kartan och förstod till slut motivet. Det var inte en bit av Ångermanälven nära Sollefteå, det var Gaviksfjärden, Mädan från Storberget. Det var verkligen härifrån! Den målning som Torgny Lindgren använt på fyra av sina bokomslag. Målad för nästan 100 år sedan. Från Storbergets topp rakt västerut. Emil Nordenmark i Häggvik var en liten grabb då. Han visade Osslund vägen hit.

Där ute på Långsön hade man förr kor på bete under sommarhalvåret. Skogarna, åkrarna och vattnen var fulla med folk. Många gick åt i det hårda slitet och på grund av dåliga båtar och dåliga redskap.

Tar hemvägen via Svarttjärnen. En oplanerad tur genom fullvuxen granskog där stormfällen ligger som hinder på stigen. Tjärnen ligger mitt emellan bergen, i tät skog - idealisk för skogens djur att dricka ur. Fortsätter norrut förbi tjärnen och kommer fram i Sund. Ser Stortorget.



STEFAN EURENIUS

Mer läsning

Annons