Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Första advent

Jaha, då var det dags igen. På söndag är det första advent, och redan igår började vi pynta hemma.

Annons

Likt en packåsna (lätt överviktig och ovanligt tunnhårig) stånkade jag uppför källartrappan med adventslådorna på ryggen. Väl uppe i köket öppnade vi dem, och ut vällde ett sammelsurium av stakar, stjärnor, ljusslingor, platsgranris, mossa, änglaspel samt en oöverskådlig mängd rätt anskrämliga flirtkuletomtar och änglar av toarullar. Det är så mycket prylar att man får andnöd! I år hittade jag exempelvis SJU adventsstjärnor! (Frun tyckte att det var på tok för få och åkte genast och köpte tre till.)

Hur många ljusslingor det fanns i lådan kunde jag tyvärr inte komma fram till, då samtliga var ihoptrasslade och såg ut som ett ganska redigt skatbo. De lever sitt eget liv, de där ljusslingorna. Man rullar ihop dem fint när glada julen är slut, men under sommarhalvåret ligger de där i källarens terrarium och krälar runt och slingrar sig om varandra, och vid nästa första advent så är det ett enda trassel, och de flesta lamporna har pajat och det är bara att åka och köpa nya. (Att det medföljer fem små gröna extralampor har mig veterligt aldrig hjälpt!)

Liknande bekymmer har jag med adventsljusstakarna. Det enda de lyser med är sin frånvaro av fungerande lampor. Och eftersom de är seriekopplade, så är det omöjligt att veta vilken lampa som är paj. Alltså fick jag som vanligt börja med att vildsint byta lampor mellan stakarna för att försöka lista ut vilka lampor som vara hela och vilka som var trasiga. Det hela liknar något slags hemelektrikerns sudoku. Och efter ett intensivt bytande fick jag till slut liv i ena ljusstaken. Men då lyste tre av sju lampor enormt starkt, och då märkte jag att jag bytt lampor mellan 5-armade och 7-armade ljusstakar. Då sa det POFF och sedan blev det svart i hela huset och troligen i hela västra landskapet.

Alltså bar det av till stormarknaden där jag rakade ner en adventpyntshylla, betalade två månadslöner och åkte hem igen.

Men nu lyser det så fint i alla fönster och vrår av huset. Och visst finns det en stor trygghet i detta. Det är väl därför vi alla håller på så här. När världens alla hot attackerar oss från alla håll, så finns det en trygghet i att göra det vi alltid har gjort - hänga en stjärna i fönstret.

Och nu drar julhandeln igång. Runt 65 miljarder ska vi i år sprätta iväg på näshårsklippare och kalvsylta. Samt på hörlurar som blev årets julklapp. Det utses ju en sådan varje år, som bekant. Det har varit surfplattan och GPS-mottagaren och platt-tv:n och spikmattan och Gud vet allt. Så allt det har ni väl redan fått, käraste läsare. Men lite bör vi tänka efter. För om ni tar er GPS och navigerar er fram till spikmattan som ligger framför platt-tv:n och proppar in hörlurarna, så kan ni kanske få se och höra rapporten om att 195 miljoner barn i världen lider av undernäring just i detta nu. Och att 65 kronor räcker till 100 påsar vätskeersättnings på Unicefs gåvoshop på nätet.

Sådant bör vi ha i bakhuvudet medan vi shoppar adventspynt och surfplattor och revbenspjäll för våra 65 miljarder.

Veckans komplimang

Rapport från dambastun där liten flicka komplimenterar sin mor:

– Åh mamma, vad du har långa, fina bröst!

Mer läsning

Annons