Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Lätt att bli nostalgisk när man tänker på tv i dess gryende början

Från allra första början var tv på experimentstadiet. I Stockholm hade man provsändningar från en byggnad till en annan. Året var 1930 som första sändningar genomfördes. Om jag minns rätt var Lennart Hyland en frontfigur, något han fortsatte att vara såväl inom sport som med Hylands Hörna.

Men än var tv inte var mans egendom. Några familjer kunde väl under 1950-talet ha en apparat i sina vardagsrum. 1960-talet var banbrytande, nu började folk att skaffa sig egen tv. I min by var det fram tills då bara en som ägde en tv-apparat.

LÄS OCKSÅ: Krönika: Telefonen förr och nu

Vi var där i princip varje kväll och tittade på detta fantastiska medium med rörliga bilder. Försäljningen rakade i höjden, tv-firmorna hade fullt upp med att förse varje kund. Det sades att en tv-försäljare stod på en parkering i Skuleskogen och sålde apparater, och att långtradarchaffisar köpte för brinnande livet. Tv hade då bara en kanal och sände i svartvitt, men det var inget som vi brydde oss så mycket om.

När man tänker tillbaka var programutbudet bättre då. Som Lasse Holmqvist "Bialitt" som sändes från Skåne och underhållning som Lennart Hyland och hans Hörna, som var direktsänt och där allt kunde hända. När Per Oscarsson klädde av sig finns väl exempelvis i allas minnen.

Allteftersom skaffade familjerna i Örnsköldsvik tv, och det kunde vara nog så svårt att pejla in sändaren på Åsberget en halv mil bort. Det var ett hojtande upp till mig på taket, "Vrid lite till, nu är det bra bild!" Vi ställde inte så stora krav då, fast det var skuggbilder och tre Olle Björklund bredvid varandra.

LÄS OCKSÅ: Poesi: Vårbuketten

Naturprogram som Jan Lindblads var intressanta att se – för att inte glömma Nisse Linnman och Korsnäsgården. Det var sändning från ett torp i Uppland, där han satt med sina gubbar.

När det kom en kanal till, 2:an, bar det upp på taket igen. Ytterligare en antenn skulle upp – högre upp. Från marken liknade det ett spökskepp. Se nare gjorde även färg-tv:n sitt intåg, men det skaffade jag inte förrän jag flyttat till stan. Dagens tv-apparater är stora kolosser monterade på väggen, med kanaler som sänder dygnet runt.

Ibland infinner sig nostalgin och man tänker tillbaka på tiden då det bara fanns en kanal som sände i svartvitt, och man tittade samtidigt som man njöt av en kaffetår.

■■ Vill du skicka in en läsarartikel – använd det här formuläret .

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel