Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Ge oss några hundra år till

"Alltså mamma, får jag svära? Bara en gång? Snälla? Jag måste verkligen svära nu."

Min dotter har just sett Frökens Frimans krig och drabbats av några viktiga, men mycket jobbiga, insikter. Hon har insett att kvinnor för 100 år sedan fråntogs sina barn om de valde att skilja sig. Att männen var kvinnornas överförmyndare och att de var helt utlämnade till dem. Att de inte fick arbeta när de gift sig och att eventuell utbildning därmed blev värdelös. Insikterna skaver, dottern vill svära och det är förståeligt. Vi säger "jävlars helvete" några gånger tillsammans. Det är tre år sedan nu. Dottern är i dag tio år gammal och enligt henne själv, en fullfjädrad feminist. Eller kanske mer. Min mamma är feminist men jag är ännu värre, säger hon allvarligt till en äldre kvinna som är medlem i Fredrika Bremer-förbundet.  Det har vi lett åt hemma. Det är gulligt. Vad kan vara värre än feminist?

Att vara feminist innebär att sträva efter att män och kvinnor ska ha samma skyldigheter och rättigheter. Något som verkar enklare i teorin än i praktiken och jag möter många som inte vill använda ordet om sig själv. Mycket har hänt på 100 år, sägs det. I Sverige i dag får kvinnor skilja sig, arbeta, tjäna mer än män även om det är ovanligt.

Men låt mig ändå presentera några svarta fakta. Och innan ni blir kränkta alla män; det gäller inte ALLA män. Men det är obestridliga fakta. Män tjänar 3.6 miljoner kronor mer än kvinnor under en livstid. Kvinnor arbetar sex år mer än män i obetalt hemarbete. Män är inte hemma med sina barn, vare sig när de föds, växer upp eller är sjuka. Kvinnor är oftare sjuka än män. Två gånger i månaden dödas en kvinna av en man som sagt sig älska henne. Åtta procent av alla anmälningar om våldtäkt leder till åtal. Så säg inte grattis till oss i dag på Internationella kvinnodagen. Köp inte underkläder eller blommor. Säg inte att det är vår dag.

I fjol berättade dottern att hon inte fått vara med killarna och spela hockey på rinken vid skolan. De hade avfärdat henne på grund av hennes kön. Hon var upprörd i några dagar, sedan gick hon till rektorn och föreslog öronmärkta tjejtider på isen. Än har hon inte fått någon återkoppling och så brukar det vara med förändringsarbete. Det tar tid. Men jag har hejat på henne och berömt handlingskraften. För själv har jag inte tagit många feministiska initiativ. Förutom att varje år den här dagen skriva en argsint krönika.

Här kom en till.

■■ Vill du läsa mer av Elin Holmberg – läs hennes blogg här.