Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Ett brev till kvinnan – "Förlåt för att jag inte alltid står upp för dig"

Förlåt för att du måste ha en internationell kvinnodag. Det var inte meningen att förtrycka er i 200 000 år. Förlåt för att det absolut farligaste som finns i den här världen för dig är jag. Krig? Cancer? Kometer? Terror? HIV? Nej. Jag är farligast. Jag har dödat, slagit, skrikit, hånat, våldtagit, stirrat, dömt, dominerat, ägt och sålt dig i 200 000 år. Det var inte meningen. Jag ska inte göra det igen.

Förlåt för att jag stirrar på dig på tunnelbanan. Tänker att du är ful, och du, du är snygg och du har sådana skor så då måste du vara på det sättet.

Förlåt för att jag tänker att jag alltid har ett övertag på dig. Även fast jag inte visar det så vet jag att jag har det för jag vet att den där killen som bestämmer vem av oss som ska få jobb, ska få högre lön, ska vara hemma med barnen, ska få känna sig trygg på stan, han är som mig. Därför kommer han att se till att jag har det bra. För att vi är lika varandra han och jag.

Ledare: Inte synd om männen som saboterade för dameliten i Vasaloppet

Förlåt för att jag inte alltid står upp för dig. För att jag sitter här och skriver förlåt och sedan när jag pratar med andra så duckar jag och vågar inte säga som jag tycker. Förlåt för att jag vet om att du kämpat för att vi ska vara jämlika under en lång tid men ändå gör jag saker som kommer att göra det svårare för dig. Förlåt för att jag inte vill tänka så men inte kan göra annorlunda för att världen har lärt mig att tänka så. Att bedöma dig på ett sätt jag inte bedömer mig.

Förlåt för att jag får det här att låta som att det är ett problem för mig. Det ska ju egentligen handla om dig och att du inte tycker att vi blir behandlade på samma villkor. Förlåt för att jag kidnappar frågan. För att jag berättar för dig hur du ska göra för att det ska bli bättre. Förlåt för att jag ger mig själv företräde där du borde ha det.

Ledare: Jämställdhet kommer inte automatiskt, den kräver aktiv handling

Förlåt för att jag inte lever som jag lär. För att jag erkänner att det finns en maktordning mellan oss men inte på riktigt gör något för att förändra den. Jag har det ju bra. Förlåt för att jag säger att jag ska gör avkall på makt men egentligen inte gör det.

Förlåt för att vi aldrig någonsin har varit på samma nivå. I ett rum där du skriker och jag är tyst kommer jag höras mest i slutändan ändå. Jag är ju kille. Och du är ju tjej.