Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika av Gunnar Fredriksson: "Betalkort – på gott och ont"

Mynten – småpengar och sedlar är historia från långt gången tid, de tillhör vår kultur. Det finns gott om skildringar som berättar om myntens framväxt och varför mynten blev betalmedel.

Annons

Det är förstås smidigt med betalkorten och hela affärsvärlden jublar. Systemet har vuxit fram i snabb takt och bara ökar med bankernas goda vilja gunås. Systemet är dock både på gott och ont. Värdet och känslan av att ha pengar i börsen försvinner, att känna sig riktigt för innan man köper och tar fram sedeln är en andrahandsfråga. Så var de inte före kortraseriet. Man kände, att det var med pengar man betalade, att sedeln var förvärvad genom arbete, att den var ärligen förtjänt och kunde antingen sparas eller konsumeras fanns inlärt sedan sparbössornas tid. Ännu är vi några kvar som lärde oss hantera ”riktiga” pengar, som började sätta värde och känsla i det som las i spargrisen. Vilken lycka att få tömma den och få ett märke (ungefär som ett frimärke stort) att klistra in i bankboken. Nu finns knappast en återgång till ren kontanthandel. Över hela världen grasserar kortbetalningen. Men den kommer aldrig att gå till historien med den känsla som pengarna i börsen gjorde. Den kommer att förbli ett känslolöst betalningssätt och bestraffas som kulturlös.

En månad utan kort på försök, bara kontant!

Så fick jag en idé att slå ut i blom, en månad utan kort på försök, bara kontant! Skulle jag våga mig på nåt sånt drastiskt? Jo, fram med plånboken intalade jag mig. Vet du, gu med vilken försiktighet hjärnan agerade, manade till försiktighet vid delikatessdisken; titta först efter i börsen innan du bestämmer dig för oxfilén. Hade kortet fått bestämma hade det så klart blivit filén. Hon i kassan blev till sist mer än förvånad när jag tog fram tusenlappen – en sån hade hon aldrig sett men den gick igenom kassaintaget: ”Har du tappat kortet”?

Du läsar’n, nu när vi är inne i det mera lugna vinterhalvåret, varför inte ta det lite behärskat och prova några kortlösa dagar? Jag gjorde det mest för att känna på hur det var förr när det fanns småpengar och nån sedel i plånboken. Blev till sist riktigt van. Men plånbok?

På min fråga i handeln efter en sån gav den förvånade blicken svaret. Nu förstår jag att anpassning är nödvändigt. Men inte alla kan det i vår digitala värld. Det digitala har tagit bort en del av pengars värde och tjusning.

Gunnar Fredriksson

Näraskribent

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel
Annons