Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krigshjälten som blev regimkritiker

Annons

Han är mest känd som hjälten i filmen Hotel Rwanda, om folkmordet i hemlandet 1994.

Sedan dess har hotellchefen som räddade 1 200 människor undan döden blivit en av den rwandiska regimens starkaste kritiker.

Tänk dig att du driver stans finaste hotell och lever ett gott liv när du inser att dina landsmän mördas i drivor. Vad skulle du göra?

Paul Rusesabagina gjorde det många önskar att de skulle göra - och öppnade hotellgrindarna för hundratals hutuer och tutsier.

Hyllar Sverige

20 år senare vid ett Sverigebesök berättar han om vad som skedde då, när närmare en miljon människor dödades på tre månader, och vad han anser sker nu, i det Rwanda som styrs av mannen vars rebellstyrkor till slut fick slut på massdödandet - president Paul Kagame.

Han hyllar Sverige för att under en period ha stoppat biståndet till Rwanda.

Era skattepengar gick till sådana som låter andra föra krig åt dem, säger han.

Han syftar på konflikterna i grannlandet Kongo-Kinshasa, där Rwanda anklagas - bland andra av FN - för att förse stridande miliser med bland annat rekrytering, träning, pengar och vapen.

I höstas utropade kongolesiska styrkor seger över en av de värsta gerillorna, M23. En orsak till framgången var att Rwanda tros ha dragit tillbaka mycket av sitt stöd.

Rusesabagina är nöjd. Det internationella samfundet ser och agerar.

En miljon dödades

Så var det inte våren 1994. När oroligheterna började lämnade all internationell personal landet. Den lilla FN-styrka som fanns kvar fick inte agera. Och trots förtvivlade rop på hjälp så lyssnade ingen. Folkmordet fick pågå ostört.

Kan du föreställa dig: varje dag dödades mellan 5 000 och 8 000 människor. I ett litet land som Rwanda. Efter 90 dagar hade nästan en miljon människor dödats. Det motsvarade 12-14 procent av befolkningen då.

I sju år bar han på en enorm ilska över sveket mot Rwanda. Men till slut insåg han att det bara var han som mådde dåligt av den.

De som jag var arg på visste inte ens om det. Jag kom på att det bästa sättet att visa dem (min ilska) var att berätta, säger han.

I ett samarbete med filmaren Terry George fick han berätta sin version av vad som skedde.

Kan inte återvända

I början var det ingen som trodde på mig. De sade: "Vi kan köpa att du är en 'good guy', men ingen kan vara så grym".

Men att visa folkmordets alla grymheter var uteslutet ("man kan inte visa sådant på film, ingen skulle komma och titta"). I stället fick filmen handla om den förhållandevis lugna plats mitt i allt dödande som Hotel des Milles Collines - efter uttrycket "tusen kullar" som Rwanda ibland kallas - utgjorde under Paul Rusesabaginas ledning.

Strax innan lanseringen av filmen besökte han sitt hemland med sin fru och två barn, då 11 och 12 år gamla.

Jag förstod att en film som inte hade regimens stöd och där en hutu framstod som hjälte skulle göra det omöjligt för mig att återvända.

Han fick rätt. Ryktena om Paul Rusesabagina är många och anklagelserna allvarliga. President Paul Kagame anser att han använder folkmordet för egen vinnings skull. Än mer illasinnade anklagelser handlar om Rusesabagina under folkmordet kastat ut gäster som inte kunnat betala för sig och att han stödjer beväpnade grupper i Kongo.

Hotas av landsmän

Dessa kritiker kommer ofta till hans föreläsningar världen över - som han gör i sin stiftelse Hotel Rwandas namn - och de kan bli både högljudda och hotfulla. Även andra hot är vanliga men han säger sig inte vara orolig (till skillnad från hans fru: "Jag är så trött på att vara rädd", säger hon, "jag orkar inte mer").

Men snart flyttar familjen från Belgien till USA, där fientligt inställda landsmän är färre.

Mitt uppdrag är slutfört, säger han apropå att omvärlden reagerat med kraft på händelserna i östra Kongo.

Och han verkar även ha fått nog av anklagelser och hot.

Nu räcker det, säger han.

Mer läsning

Annons