Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kreativ sprängkraft när esteterna ställer ut på Örnsköldsviks museum

En stad med rötter. En silverkvinna som spränger en spegel. Fingeravtryck av fingeravtryck och ett halvkrossat huvud på piedestal.
Nu visar Örnsköldsviks bildesteter upp sig i en ny utställning.

Bildesteternas utställning på Örnsköldsviks museum och konsthall är en tradition som pågått sedan programmet startade. Utifrån ett givet tema får eleverna jobba i olika material och tekniker; resultatet visas med start fredagen den 22 januari.

Konsthallen är sprängfylld av kreativitet. Eleverna är på plats för att lägga sista handen vid utställningen; Josefine Häggqvists bidrag är en närmast surrealistisk målning av en kvinnlig torso med ett regnbågsfärgat hjärta och kanyler instuckna lite överallt. Trots det synbart plågsamma utstrålar bilden både värme och livsglädje.

Temat för utställningen är identitet.

– Jag tog lite av min egen identitet, förklarar Josefine Häggqvist.

– Hypofysen fungerar inte på mig, så jag har genomlevt en sjukhushistoria med massor av provtagningar och sprutor. Samtidigt ville jag visa att det inte behöver vara något negativt, jag ville förmedla det positiva.

En bit bort står Alexander Granberg och Judit Lundberg. De har gjort utställningens största verk, en triptyk med en dansare i mitten.

– Utbildningen är jättebra, tycker Judit Lundberg.

– Man får lära sig olika material och tekniker, man får skriva mycket om konst och göra analyser av både egna och andras grejor. Det är väldigt lärorikt.

Att jobba tillsammans på ett konstverk kan vara en utmaning.

– Man måste komma överens, det är lite speciellt. Vissa delar är jag mer stolt över än andra, konstaterar Alexander Granberg.

Konsthallen är full av kreativa uttryck. Krossade speglar ger en fragmentiserad bild av eleverna som rör sig genom rummet; kanske skärvor som speglar jagets många sidor, kanske känslan av att vara fragmentiserad och utan egen identitet.

Identitetsproblematiken tolkas och omtolkas igen. Maria Johansson vill visa svårigheten av att bryta sitt eget mönster och lämna den identitet man slagit fast som sin egen; hennes silverkvinna i silverram kastar sig rakt ut genom spegelglaset.

– Förändring, säger hon.

– Man kan ha en känsla av vem man är, man har sin spegelbild. Men när man kommer på att den inte stämmer, att man är något annat eller något mer, kan förändringen kännas väldigt stor. Jag tyckte att en krossad spegel var en bra metafor.

Men här finns förstås mycket annat. My Forsbergs spännande stad, som vuxit fram ur ett enda litet hus; ett identitetsbygge där det gamla finns kvar men ständigt byggs ut och byggs på. Staden har rötter – upplevelser, bakgrund, familj, allt sådant som bidrar till skapandet av ett jag, förklarar My.

Här finns flygande ögon, skulpturala huvuden som krossats eller ömt omsluts av handavtryck. Här finns ett fingeravtryck gjort av tusentals fingeravtryck. Här finns porträtt, djur, natur – allt från en kreativ plantskola där begåvningar tillåts blomma.

Utställningen pågår till den 19 februari.

■■ Vill du ha senaste nytt direkt i din mobil? Ladda ner Allehandas app till Iphone eller Android.

Läs mer kultur och hitta alla artiklar på vår hemsida

För färska kulturnyheter varje dag: Följ kulturredaktör Katarina Östholm på facebook: