Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nensjöfabriken måste städas upp

/

Markområdet runt gamla nedlagda Nensjöfabriken är förorenat på flera sätt.
Bland annat ligger det högar med gammal elektronik i naturen och det syns en hel del spår från den gamla massaproduktionen.

Annons

Nu har fastighetsägaren, Hillborgh och Jansson metallåtervinning AB från Sundsvall, uppmanats att städa upp, i första hand elektroniken.

Miljöinspektör Josefine Nyström berättar att miljö- och byggkontoret för ett par veckor sedan via klagomål från allmänheten uppmärksammades om hur det ser ut på området. Man gjorde då en inspektion och pratade med fastighetsägarna.

När Tidningen Ångermanland i måndags visade bilder på industriområdet vi fått från personer som oroar sig över miljöproblem vid fabriken gjordes en ny inspektion.

– Det syns att man börjat städa upp i högarna med elektronik, så där får de inte ligga, säger Josefine Nyström.

Kommunen har dock valt att i det första läget försöka få en frivillig överenskommelse om åtgärder, och då framförallt just högarna med gamla datorer och annan elektronik.

– Det är så vi arbetar. Vi pratar i första hand med verksamhetsutövaren. Om inte det fungerar övergår vi till att skriva formella myndighetsförelägganden, säger miljö- och byggchef Siv Sundström.

Om inte heller förelägganden ger resultat blir det aktuellt med förelägganden under viteshot. Det innebär att man i princip utfäster ett vite som ungefär motsvarar kostnaden för att åtgärda problemet. Det ska inte bli "billigare" att strunta i ett föreläggande och vitet kan även upprepas.

Ett speciellt problem med Nensjö fabriksområde är också att det funnits många olika verksamheter på platsen vilket gör att det kan vara svårt att veta vem som är skyldig till olika typer av nedsmutsning.

När det gäller själva sulfatmassaepoken lades fabriken ner innan 1964, fem år innan Miljöskyddslagen instiftades i Sverige.

– Det innebär att det inte finns någon ansvarig utan fabriksområdet hamnar i den långa raden förorenade områden som i slutändan blir ett statligt ansvar. Då är det nog så att den prioriteras ganska långt ner i förhållande till våra platser med dioxiner, kisaska och kreosot, säger Siv Sundström.

Hon berättar också att man ändå nu börjat forska kring vad det är för kemikalier som med blotta ögat syns på marken inom industriområdet, det vita skummet till exempel.

– Vad jag har förstått är det något ganska harmlöst från sulfatprocessen. Sedan finns det grönsvarta lämningar också som antagligen är mesa eller grönlut, som heller inte är så problematiskt. Det ser nog farligare ut än vad det verkligen är.

Hon betonar att det inte förekommit någon miljöskadlig klorblekning vid fabriken

Fastighetsägaren "Hillborgh & Jansson Metallåtervinning" säger att elektroniken på området fanns på plats redan när de köpte fastigheten efter en konkurs för 15 år sedan.

– Jag har inte tänkt på att det skulle kunna vara miljöfarligt, men nu när vi uppmärksammats på saken ska det forslas bort till återvinning. Det är inga problem, säger Tony Hillborg.

Annons