Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här vilar Ytterlännäsherrar och storgubbar

/

Närmast Ytterlännäs kyrka, som stod färdig 1854, ligger de sida vid sida, "storgubbarna" och "Ytterlännäsherrarna".
Familjer som byggde en förmögenhet under träpatronernas glansdagar på 1800-talts andra halva.
– Det är märkligt hur väl den här raden av gravar speglar en historisk epok, säger hembygdskännaren Kerstin Melin.

Annons

Kerstin Melins make, Torsten gick bort för elva år sedan. Det har inneburit att hon ofta besöker kyrkogården. Med åren har hon kommit att fascineras av alla människoöden som döljer sig bakom de gamla gravstenarna. Särskilt på den äldsta delen av Ytterlännäs kyrkogård, den så kallade gruskyrkogården.

– Jag tycker om att promenera på kyrkogården, det ger ro och frid. Samtidigt blev jag nyfiken över personerna gravstenarna vittnar om och därför började jag forska i böcker och olika handlingar kring vilka de egentligen var.

Listan på prominenta personer kan göras lång. Det handlar om, sjökaptener, skeppshandlare, sågverksägare, häradsdomare, grosshandlare och andra ur dåtidens överklass. Det var många som blev rika av våra skogar.

Som hembygdsintresserad har Kerstin Melin nu sammanställt sin hembygdsforskning i Ångermanlands och Medelpads tidskrift, "Hembygden".

En av de ståtligaste gravarna döljer den tidigare sjökaptenen och trävaruhandlaren, samt Riddaren av Wasaordern, Johan Nyberg (1801-1875)

Gravstenen är utformad i nygotisk stil och vittnar om en person som många i Bollstabruk känner till. Det var han som byggde Johannisbergs herrgård och som gav stora donationer till Ytterlännäs och Härnösands stad.

– Däremot är det inte så många som vet att han också hade ett båtvarv i Bollstabruk. Där byggde han 1841 skeppet Matilda Christina, som då var det största fartyget i den svenska handelsflottan.

En rad släktingar till Johan Nyberg har också pampiga gravstenar på gruskyrkogården, bland andra brorssonen och sjökaptenen Nils Johan Nyberg (1835-1905). Han ärvde Johannisberg och lät elva barn växa upp där men var själv barnlös.

Strax intill ligger träpatronerna Nils Wilhelm (1847–1915) och Johan Petter Dahlberg (1843–1915) Bröderna, som härstammade från Stockholm, började som enkla bokhållare vid Granige bruk, men Nils Wilhelm tog sedan över Wäija ångsåg och Johan Petter blev patron vid Bollsta herrgård. Bröderna var även med och grundade Härnösand-Sollefteå jernvägs AB.

Nils Wilhelm blev disponent vid sågen efter Frans Malmberg (1816–1888) som bland annat hade en nu riven herrgård vid Bollstafjärdens strand. Hans namn lever kvar i "Malmbergskajen".

Per-Erik Thunberg (–1884) , släkt med uppfinnaren Daniel af Thunberg i Tunsjön, har också sin viloplats på den finaste gravraden närmast kyrkan. Han grundade Nylands Trävaruaktiebolag som handlade med trävaror.

En bit längre ner på kyrkogården står en stor men skadad gravvård efter Constantin Falk (1837–1904).

– Han var nog den rikaste av dem alla, han ägde skogar, vattensågar och ångsågar. Hans herrgård i Hammar fick en magnifik utsikt och här bjöds Oskar II på middag när han besökte Ådalen 1890.

"Ådalskungen" som han kallades skänkte mycket pengar till landstinget och en minnessten med en porträttmedalj av skulptrisen Astri Taube står nu i Tingshusparken i Nyland.

Många norrmän gjorde sig också välbeställda i Ådalen, bland andra sjökaptenen Ole Olsen (1840-1902).

– Han gick i land i Nyland och blev framgångsrik trävaruhandlare. Ole Olsen byggde också ett vackert hus med utsikt över Nylands hamninlopp som ännu står kvar, Solheim kallade han det.

Listan över Ytterlännäsherrar med sista vilan på gruskyrkogården går att göra mycket längre och mer finns att läsa om dem i artikeln i "Hembygden".

Monumenten över de som högg timret, sågade brädorna och bar plank är inte lika ståtliga. Men de ligger också begravda här på kyrkogården konstaterar Kerstin Melin.

Där hittar man även en grav som sticker ut i sitt utseende, en skulptur med en knäböjande kvinna där allkonstnären Klas Klasson (1869-1971) vilar. Det är han själv som utformade statyn.

– Klason var ingen träpatron. Han rörde sig bland dem vars slit för brödfödan också skapade den grund på vilken en stor del av Sveriges välstånd byggdes, säger Kerstin Melin.

Annons